|
 Språk |
| Start |
| Kalendarium |
 På gång
|
|
Nyhetsarkiv
|
| Alla |
|
Fördjupning |
L&C:s
länkbibliotek
|
| Landskaps- försvararna: "Medborgaren - mer än statist!" Landscape&Citizens |
 "Unfortunately, developments in agriculture, forestry, industrial and mineral production techniques and in regional planning, town planning, transport, infrastructure, tourism and recreation and, at a more general level, changes in the world economy, have often damaged the landscapes or obliterated their distinctiveness." EUROPARÅDET "Je vote - donc, je suis ! - Jag röstar - alltså finns jag!" Kvinnlig väljare vid valurnan, Tunis, 2011 "Rasera inte kulturarvet! I Sundsvall har den planerade rivningen av sekelskiftesvillorna i Petersvik länge varit på dagordningen. Vi som bor i andra delar av landet kunde läsa om den i SvD den 24 juli. För mig och många andra kom det som en chock - har vi ingenting lärt av 60-70-talets rivningsraseri? Visst fanns många gånger fog för rivningar: Klarakvarterens kåkar var knappast idyll. Men mycket annat kunde ha bevarats. I stället jämnades det glatt med marken av kommunpolitiker som hellre tänkte stort och nytt. I Göteborg, Stockholm, Landskrona, Malmö och en mängd andra svenska städer märks rivningsraseriet ännu som ett sår i stadsbilden. Kloka liberaler går därför varsamt fram. Debattörer och politiker som Olle Wästberg och Madeleine Sjöstedt har genom sitt engagemang i stadsbyggnadsfrågor bidragit till en ökad medvetenhet kring kulturhistoriska värden. Runtom i Folkpartiet finns, vet jag sedan gammalt, många människor som är engagerade för bevarandet av vår kultur- och byggnadshistoria. De är det dels därför att de ser människans behov av det vackra, det estetiskt tilltalande. Men också därför att vi människor behöver historien, det förflutna, för att förstå oss själva och samtiden. Jag hoppas innerligt att Lars Persson med flera folkpartister i Sundsvall tar sitt förnuft till fånga och bidrar till att bevara, istället för att rasera, det lokala kulturarvet. Ida Thulin, 2011 "Under fyrtiotalet hade det funnits en alternativ modell för svensk välfärdsutbyggnad (...). Om staten tog över skulle den folkliga förankringen gå förlorad och byråkraterna ta över (...). Efter Socialdemokraternas seger i ATP-striden upphörde, med Anders Isakssons ord, 'i praktiken all principiell diskussion om välfärdspolitikens inriktning: staten garanterade inkomsstryggheten, ömsesidigheten övergavs, Gesellschaft överflyglade Gemeinschaft.' Den enskilde medborgaren ställdes nu i en direkt och oförmedlad relation till staten, fri från ansvar och förpliktelser gentemot olika former av kollektiv gemenskap i det civila samhället." Henrik Berggren, 2010 "Gemensam redovisning av gruppdiskussion (---) • Gruppen framhöll nyttan med konventionen som bör innebära möjligheter till överblick och samordning. Arbetet bör ge möjlighet att frångå "frimärksplaneringen" och i stället se till de större sammanhangen. • Genomgående betonades frågor om demokrati och underifrånperspektiv. • Sektorisering ansågs vara ett av de stora problemen i den svenska miljövården. • (---) Man höll heller inte med om att Sverige skulle ligga långt framme när det gäller lokalt deltagande i planeringen. Tvärtom utgör Sverige en starkt centralistisk stat och starka stater lyssnar gärna på starka experter och mindre på de enskilda medborgarna. När myndigheter pratar om förankring så syftar man till att få medborgarna att hålla med om föreslagna beslut. Här har vi snarare mycket att göra för att bryta expertväldet och se till att få en verklig medborgardialog." Riksantikvarieämbetet, 2006 "Much more than nature, landscape is recognised as a social construct, strongly related to the way it is being perceived. (---) Whereas nature and biodiversity are merely normative concepts, without clear and direct relationship with the quality of life, landscapes play an important role in everyday life of ordinary people." Arjen E. Buijs, Bas Pedroli, Yves Luginbühl, 2003 "Så är historien i stad efter stad. Gigantiska rivningar av kvarter av månghundraårig bebyggelse. Den politiska makten var stark, några få bestämde och var det något problem, ändrade man bara stadsplanen så att det passade Domus. Ja, KF hade till och med en egen stadsplaneavdelning. Så blev det ofta när kommuner med socialdemokratiskt styre lierade sig med KF:s Domuskedja, ett effektivt samarbete som fick de mest förödande konsekvenser för många städer." Anders Wahlgren, SVT2, 2010 (urspr. från 2007) "På väg ut till de nya köpcentrumen fanns det en traditionell industri som väntade på att slås ut." (...) "Konkurrensen skulle naturligtvis i och för sig ... vara ett utomordentligt medel att åvägabringa en effektivisering och strukturutveckling inom näringslivet. Man undviker en mängd administrativt krångel och samhälleliga regleringar i tusentals sinom tusentals detaljer. Konkurrensens största fördel är väl kanske ändå att den i större utsträckning än planerade åtgärder uppfattas som en opersonlig kraft, där de drabbades kritik mot resultatet inte kan riktas mot någon viss person eller institution, medan kritiken mot planmässiga åtgärder alltid kan riktas mot dem som vidtagit dem och därför mycket lättare kan få politisk resonans." Jan Jörnmark, 2007 "Deltagandets stege [Nerifrån och upp. Eller: "just så här många hinder finns för att du ska klättra uppåt i landskapsdeltagandet! Inte konstigt att vi behöver en konvention...//L&C]
Sherry Arnstein, 1969 |
Landskaps- citatet - medborgaren: mer än statist!  "(---) Det är hela meningen Med att vara en stig. Att det har gjorts förut. Vem gjorde stigen? Kolare, fiskare, Kvinnor med magra armar som samlade ved? De fredlösa, skygga och grå som mossan, ännu i drömmen med brodermordets blod på händerna. Höstliga jägare i spåren Efter trofasta stövare med frostklara skall? Alla och ingen. Vi gör den tillsammans, Också du gör den en blåsig dag, när det är tidigt eller sent på jorden: Vi skriver stigarna, och stigarna blir kvar, Och stigarna är klokare än vi, Och vet allt det vi ville veta." Balladen om stigarna i
Västmanland Dikt av Lars
Gustafsson, författare, funnen på en tavla, uppå en
bro, som förenar en tysk och en
fransk stad i Alsace, i det mellersta av Europa... Året var 1998 |
Start-Sv ... Sverige och kontinenten - samma territorium - kontakta oss - Sverige och kontinenten... ... upp? ... som täcker... Ett underifrånperspektiv ... | |
12-01-05 Ett år har gått sen Sveriges ratificering av den Europeiska Landskapskonventionen. Med anledning av detta publicerar Landscape&Citizens sitt första Nyhetsbrev. Det finns många, många skäl att skapa större tydlighet kring denna konvention i en högt älskad svensk "ankdamm"... Det viktigaste har antagligen att göra med vår utbredda konsensuskultur, som du kan läsa mer om allmänt på dessa sidor. Att LoC nu väljer att dessutom skicka ut sitt egna nyhetsbrev har dock mest att göra med att vi ser det som ett allmänt, civiliserande folkbildningsintresse att fler svenskar uti Höga Nord ska kunna skaffa sig en egen, förutsättningslös bild av den Europeiska Landskapskonventionen utan att genast hamna i ett svenskt "tolkningsföreträde". Hur ser man t ex på "fönster" i andra länder och på Europarådet, det organ, som huserar såväl Landskapskonventionen, som - inte mindre viktigt - Europakonventionen, som närmast i skymundan ändå är svensk lag? Om just fönster som ett politiskt intresse och för politiker att "komma ut på" diskuterar Tidskriften Byggnadskultur förtjänstfullt i Nr 4. Prenumerera på vårt Nyhetsbrev: du ska få se att det finns fler än svenska myndigheter (med en myndighetskultur som kanappast ändrats sen Axel Oxenstiernas dagar), som kan inspirera oss svenskar och föra oss in i en europeisk, politisk, debatt om "fönster". Läs mer om Nyhetsbrevet på separat sida Och du: och längre ner på denna sida om fönster ut och på regional "ögonhöjd" . I ett europeiskt "landskap" som de flesta idag förknippar med eurokris och överstatlighetens faror/möjligheter, vill Landscape&Citizens passa på att önska dig ett särskilt Gott Nytt Landskapsår! | |
Aktuellt från nätverket Citatet Landskapsförsvararna Nyhetsbrev Nytt (& Tryckt) ELC har trätt i kraft - men förblir osynlig för folket! - Varför är det så?  "Plan-
och bygglagen 1 kap. 1 § Denna lag innehåller bestämmelser om planläggning av mark och vatten och om byggande. Bestämmelserna syftar till att med beaktande av den enskilda människans frihet främja en samhällsutveckling med jämlika och goda sociala levnadsförhållanden och en god och långsiktigt hållbar livsmiljö för människorna i dagens samhälle och för kommande generationer. Likadant i Plan- och bygglagen 2 kap. 2 § Planläggning
skall, med beaktande av natur och kulturvärden och av landskapet som en omistlig
del av människans livsmiljö, främja enändamålsenlig struktur och en estetiskt tilltalande utformning av bebyggelse, grönområden, kommunikationsleder och andra anläggningar."
Mer om landskapet "bidde det inte" i den lag, Ny PBL, som här ovan citeras. Trots att den trädde ikraft dagen efter ELC - den Europeiska Landskapskonventionen, 2 maj 2011, efter en ömsesidig överenskommelse med Europarådet...  Hur kom det sig att regeringen avstått från att understryka vikten av att landskapet nämns i grundlag - i miljöbalkens förlovade land? Eller i det land där enskildas (närings)frihet i praktiken upphöjts till den största av friheter? Hänger det ihop med just den stuprörspolitik som, noga taget, Sverige, och svenskarna, bär med som dubiöst arv ända sen 1600-talet, varifrån den berömda "svenska principen" (olik de flesta länders i Europa!) hämtas? All myndighetsutövning syftar som bekant till att tillvarata allmänna intressen. De beslutar om avgifter och ekonomi och följer upp riktlinjer och regelverk - och spänner i landskapets fall från de politiska organisationerna via regeringen och de centrala verken via inte minst Riksantikvarieämbetet... Framgångsfaktorn är dock: bra kontakt med gräsrötterna! Landscape&Citizens måste fråga: Ser vi detta idag? "Gräsrötter" förresten: är det samma sak som "medborgare"?! Det som konfirmeras som vi ser, på punkt efter punkt, är en instrumentell syn på landskapets utveckling, bekräftad både i Kristianstad i april och i Stockholm (KSLA) i maj. Läs mer om detta desillusionerade syn, som knappt vågar ta ordet "landskap" i sin mun, utan döljer sig bakom andra ord ( miljö, klimat...) eller bakom helt andra konventioner, genom att gå in på www.ksla.se, och sedan titta på seminariet Landskapsperspektiv – hur gör det skillnad? - t ex inledningsanförandet av Jerker Moström. Ändå handlar ELC, precis som Europakonventionen, ju om ett kontrakt mellan två parter, den europeiska organsiationen, Europarådet/Council of Europe, i Strasbourg - och varje ratificerande stat, i det aktuella fallet: Sverige. Det finns dessutom också tydliga skrivelser och riktlinjer från såväl - Regeringshåll som - Europarådets landskapsavdelning om vad de båda parterna i och med ratificeringen högtidligen lovar varandra att genomföra. Det är ingen dum idé. Och det är något som vi, medborgare i Sverige, och Europa (genom EU), nog kan vara ganska glada över att det nu satts på pränt... Är (inte) vi "människor"? Uppifrånperspektivet i Sverige är förvisso inget nytt på denna sida - titta gärna in gärna in på Landscape&Citizenssamlade nyhetsarkiv under fem år! Statens grepp över individen även i landskapssammanhang tycks aldrig riktigt tillåta svensken 
att fullt ut "vara människa" - i varje fall inte i den mening
man tänker sig ordet på
andra håll i Europa. Det har bl a Henrik Berggren väl uppmärksammat och
vi refererar honom gärna (liksom Lars Trägårdh) på denna sida.
Detta har skapat en ensamhetsgloria, påpekad även av t ex en god Sverigekännare som Carl-Henning Wijkmark i samma nyhetsarkiv ( klicka 2004!) andra och som kanske inte minst märks vid dagens kriser och förvandlingar i Europa och världen. Regeringens omvittnade svårighet att ta bladet från munnen inte enbart i ekonomiska utan även visionära och grundläggande solidariska frågor, blir allt tydligare. Hur hållbart blir det i en sådan tid att främst vilja styra och ställa medelst utställda detaljplaneringerar? Planeringar som trots att landet fortsätter att förfulas inför våra ögon från norr till söder fr a tycks hämta sin legitimitet ur invand, svensk tradition? Fler och fler svenskar både vill och kräver att få ta ställning i samhällsbyggnadsfrågor, som berör dem direkt. Exempel: nya Slussen i Stockholm, "pytte"-broars vara eller icke-vara i Ängelholm eller andra både svåra och viktiga framtidsfrågor, som utformningen av den gamla Färjestationstomten i Helsingborg. Aldrig förr tycks ELC:s krav på helhetssyn, deltagande och kvalitet i landskapsutformningen, klinga mer ödesdigert samtida än i ratificeringens svenska år ett! Det är tid för individerna att ta plats, som samhällsmedborgare och att ta ställning för landskapet både för kvalitetens och solidaritetens skull i Sverige! Medborgaren är mer än bara statist, mer än bara statistik! Därför tar vi här - till skillnad från många officiella instanser, som avstått - än en gång ett långt och eftersinnande kliv tillbaka för att med hjälp av Naturopa (idag: Futuropa), Naturopa 103/2005, (se även vår nyhetsplats från 2005) åter peka på behovet av det individuella för att nå det kvalitativa i landskapet. Landscapes&Citizens tror inte det går att isolera "skönhet" från annan form av kunskap; vi motsätter oss tanken att landskapet enbart skulle kunna tolkas av experter, som talar i medborgarnas namn. Som vid ovannämnda Stockholmskonferens, där en prominent talare ville göra gällande att "skönheten" enbart "ligger i betraktarens öga" - medan "värdet ligger i betraktarens kunskap."Detta är ett i grunden materialistiskt perspektiv, som i förlängningen bara kan ge några stora markägare - och deras naturvetenskapligt skolade "följare" - några poäng. Knappast det i Sverige redan utsatta landskapet i egenskap av personlig helhetsupplevelse, där många idag känner ett allt intensivare intresse av stå upp till dess försvar, uttrycka sig om. Ja, uppmärksamma som det försummade kunskapsområde i egen rätt det alltför länge varig i Sverige. Med ELC:s slutliga svenska ratificering - 5 januari 2011 - hälsar Landscape&Citizens skönhetens möjliga återkomst till våra nordliga nejder. Som Stockholms skönhetsråds Anders Bodin uttryckt det: "den Europeiska landskapskonventionen är en konvention i sakta jäsning!" Låt poeter berätta mer om Europas landskap! * och låt svenska och internationella tidskrifter berätta mer för oss allmänorienterade medborgare om "fönster"...  Du
som inte bara vill lyssna på svenska
materialisters aln/kubikmetrars-, läs: procentarspråk (vilket du i och för sig kan
göra genom att klicka på bilden + "Sverige" -
Du, kan t ex lilla Danmarks bidrag i samma nummer: "Henrik NORDBRANDT, born 1945, In “Drømmebroer” (Dream Bridges) från 1998 i samarbete med Danish Literature Information Centre. Æbleblomsternes lysregn størknede som tin og haven belv flad. Efter de langsomme år kom de hastige. Jeg åbnede en skuffe og blev ked af det. Inte
fullt så materialistiskt, vad? Eller, om du nu ändå är mer lagd åt
att konstra till begreppen - varför inte? - läs i samma nummer, t ex: "Julien GRACQ, born / né en 1910, La forme d’une Ville"/ En stads form. Här ges i berättande diktform en mer kosmopolitiskt inikt i hur ett "multipelt landskap" kan leva i många medborgares hjärtan - och pocka på erkännande, eftersom vi nu är de multiupla varelser vi är: I lived in too close communion with Nantes – my picture of which kept being added to over the years as I did my “growing up” there – not to have trouble defining the place. If anything it’s the picture and its active hold that tend to define me: on the whole, looking back down the years at whatever period of my life, I see myself plunged body and soul into a much more immediate, more stimulating, more compelling element than you would normally apply the word “environment” to. When I try to distance myself a little from the complex of streets and squares that shaped me at my most susceptible, it’s a tricky business. For even when we’ve moved away, the things that impinged on our earliest years never quite stop exerting a distant influence, however small, on our continuing mutations. … So it was that the image of Nantes came back to me, rather like a spider spinning its web: first the spokes which I often followed out from the centre, and where this dual attraction exerted its naked pull, then the parallel lines, the lateral rungs, that hold it all together, lesser lanes for me, which I seldom took, shortcuts and passageways capricious cracks in the urban mass and familiar above all to the city dweller I never fully was. And captured in this web, haphazardly, are names of places that colour the area round them, drawing a whole patch of the city out of the shadow like a light, paths so often trodden that the feet cannot forget, snapshots which do not overlap, which project on the city, rather than recomposing it, a patchy canvass, with opaque zones hovering in the gaps, like a badly developed photograph revealing itself in patches. Landskapet är "vi" (Varför får folk då inte veta det?) Nantes
är Nantes - och Svedala... Men varför vore inte även följande lilla
betraktelse av Per Rådström något som hade kunnat försvara sin plats i Naturopa
och komplicera bilden av vårt Sverige en aning ? Vi precis som
andra folk även behöver väl bearbeta såväl analytiskt som existentiellt - inte ensidigt ur
expertperspektiv: Skriver historikern Henrik Berggren i Underbara dagar framför oss, 2010: "Kritiska
röster började också höjas. Vällingby var 'den vita slummen', hävdade
författaren Per Anders Fogesltröm i Expressen. Det var överdrivet, men
den uteblivna gemenskapen i ABC-förorterna visade på en svaghet i
Palmes och andra socialdemokratiska modernisters tro på att det starka
samhället skulle väcka en ny solidaritet och samhörighet mellan
medborgarna. Att bygga ut välfärdsstaten tycktes snarare minska än öka
den mellanmänskliga kontakten i Sverige. Författaren Pär Rådström
skildrade med mild ironi ödsligheten i de nya ABC-förorterna som i
Vällingbys efterföljd byggdes i Stockholms utkanter under följande åren: Den
22 oktober 1958 invigdes den nya stadsdelen Södermossen. Den var
belägen på den plats där förut den s.k. södermossen legat, ett område
som av flera skäl fått förbli obebott sedan stenåldern. Nu låg där tio
punkthus om tio våningar, ett om tolv, samt en piazza, ett
community-center, en biograf som kunde göras om till kyrka eller
omvänt, en beauty-shop, två snabbköp, varav ett 'privat' och ett
Konsum. Dessutom fanns där en spansk bod som öppnats av en medelålders
dam, som gått på Konstfack i början av 40-talet." Det
kan inte vara "nationalistiskt", "otidsenligt", snudd på "reaktionärt"
- att
som kommunrådet Miguel Odhner (S) i Kungälv förra
hösten, halvt på skämt försvara den svenska västkustens
traditionella skönhetsvärden i form av en slående arkitektur i följande
patriotiska ord:
"Bohus Fästning - our Acropolis!" © Nedan (överst): Kungälv, 2010, vid ett möte mellan Nord- och Sydeuropa. (Därunder): Det första förslaget av Fosters & Partners tillsammans med Bergs arkitektbyrå rörande Nya Slussen, Stockholm, sedermera   © Mark
Isitt en arkiteturskribent i DN
Söndag (27 november) visar faran med
att tala för lite om landskap i Sverige: Istället för
Fosters&Partners vackra ursprungsförslag har själva typen av
debatt
"förstört" Slussen. Vi ser politiker som har böjt sig, vi ser en
svensk kulturelit, som själv saknar sinne för utsiktens,
estetikens fundamentala betydelse för kvalitet och hållbarhet,
och som få vågar (kan?) reagera mot. Vi har inte skaffat
oss de instrumenten... Kanske behövs även ett visst
utifrånperspektiv? Jmf Herman Lindqvist: Nya Slussen är ett
mord på Stockholm ! i AB den 10 december Varför känns detta extra viktigt idag?Jo, för att vi i och med ELC:s slutliga ratificering nu bör vara mogna för klokhetens flerfaldiga röstkör, t ex i form av det stockholmska "Skönhetsrådets" varningar om Slussen. Vad gick det fel i arbetet med Foster's ursprungliga arkitekturförslag i tävlingen om "nya" Slussen? Var det både "Slussen-egna" och enligt vår mening vackert arkitektoniska nya broförslaget in mot Mälaren alltför farligt för trygghetsivrarna? Tanken att acceptera arkitektur(konst), som auktoritet, för provocerande i Jantelandet? Skönhet, lekfullhet och harmoni är grundvärden i ett naturligt friskt samhälle, som avstår från att distribuera "folkhälsa" uppifrån... Djärvhet ihop med en viss småskalighet kan vara just det som åter öppnar upp för ett mera "mänskligt byggande", som Adam Cwejman, i Göteborg, pläderar i sin blogg. Vi
behöver odla en
kvalitativ "landskapskultur". Vi måste lära oss mer om hur lyckade
stadsbilder har tagits fram av ansvariga arkitektbyråer med
utblick och hur dessa förslag lett till en varaktigt modern arkitektur,
insprängt i en stadsbild, som värnar om historiska värden...
Jmf Sören Sommelius i en annan landsända: Lär av Liverpool. "Kungl. Maj:t"? Man kan jämföra med vad en större svensk länsstyrelse
förklarade vid en större internationell konferens om ELC för bara ett par år sen:"Många
deltagare och intressen involveras i samhällsplaneringen. Enligt lagen
är det kommunen som gör upp planer och leder utvecklingsprocesser. Men
för närvarande sker en övergång till att privata
organisationer
(entities) fått ta över uppgifter, som traditionellt ansetts
ligga under det allmänna. Det är inte ovanligt att
byggprojekt initieras av utvecklare, byggherrar och av andra
särintressen. I planeringsprocessen kommer allmänna och
privata intressen att fokuseras. Hearings
och deltagande planeringsprocesser är grundläggande i Plan
och bygglagen. Sökarljuset i dagens planering förskjuts alltmer
mot
planering på regionnivå liksom mot hållbar stadsutveckling genom att
nya metoder introduceras." Fikonspråk eller sanningskorn om en utveckling mot större självinsikt i byggandet? Klart är att vi inte får veta ett dugg om HUR, eller VILKA dessa metoder är eller HUR MÅNGA & VILKA det är som ska få ta del av dem... Och trots att vi i år, 2011, sett en Ny PBL introduceras ( 2 maj). Trots att en lika skarp, som snabbt nedtystad, debatt inom SNS ( Studieförbundet Näringsliv och Samhälle) i september handlade om den gamla vanliga bristen på transparens, så fort vi i Sverige kommer in på allmänt viktiga frågor, som rör offentlig respektive privat styrning av landet. Ohållbart! Därför måste vi när vi nu äntligen fått en svensk ratificering, dvs godkännande, på regeringsnivå, av den Europeiska landskapskonventionen, ELC, fortsätta vara uppmärksamma så att denna konvention inte fuskas bort inom ramen för myndighetsstyre och tystnad. Observera att det finns klara "rekommendationer" för genomförandet! Observera följande kanske inte helt lugnande utsaga från högsta ort (kulturminister Lena Adelsohn Liljeroth): "Det är bra att
Sverige nu kan ratificera den europeiska
landskapskonventionen och att det kunnat göras inom det
befintliga regelsystemet". Behöver du aktivera dig? Läs mer om vad som enligt Europarådets ministerkommitté bör vägleda medlemsländerna i genomförandet av konventionen i CM/Rec(2008)3!  Det har länge funnits en bred
enighet bland förståsigpåare om att Sverige borde ratificera
Landskapskonventionen, som togs i Florens år 2000, utan inskränkningar.
Nu har även Sverige fogat sig till raden av ratificerande länder. Bara konventionstexten och de närmaste kringdokumenten visar klart dess stora värde som "Ding an Sich", ja, som
en metod, i sig. Det gäller bara att läsa innantill. Men det snäva expertperspektivet lägger lätt hinder i vägen för den insikten. Därför blir just Europarådets egna ord om landskapet som en
grundläggande aspekt av MR,
de mänskliga rättigheterna, något som vi nu mindre än nånsin ska bortse ifrån! Torgens tid är här. Landscape &
Citizens har
skrivit om detta sen starten av denna
webbsida, 2006. Redan i samband med Johannesburgmötet om hållbar
utveckling 2001 var Europarådet på plats med sina Guiding Principles
for Sustainable Development of the European Continent.
Och varför? Jo, därför att ansvaret för vad som händer/inte händer med
landskapet främst faller tillbaka på vad den enskilda
(rätts)staten förmår/inte förmår göra. Det gäller alltså att se Staten!
Och alldeles särskilt i Sverige, där vi ju vant oss vid en hel uppsättning
luftiga FN-principer och -rättigheter, som då alltid omger de små små grupperingarna (barnet, kvinnan,
mannen, minoriteterna...) - sällan dessa gruppers återkoppling
även
till den "stora" omgivningen: livsmiljön - landskapet, ett lands territorium och rättsregler. Det
går alltså inte ett ögonblick att bortse från att landskapet även har
en politisk roll och att fortsatt tystnad om detta
idag måste ha
direkt politiska orsaker. Så sent som 2011
konstaterar Strömberg & Lundell, Sveriges författning, 21
uppl., att "som juridiskt
begrepp är medborgarskapet en fingerad rättslig kvalitet" (---) Våra
grundlagar säger (...) ingenting om statsterritoriet." Nöjer du dig med detta, lilla vän? Jämför även ett nyckeltal av
professor Michael
Jones, norgebaserad kulturgeograf,
i samband med ELC:s 10-årsdag förra året: The
art of effective
participation: a scientific assessment. Där berättade han om en bok han skrivit tillsammans med den svenska geografen Marie Stenseke, där bl a en amerikansk "ladder of participation" från 1960-talet
togs upp, liksom de - betydande - hindren på vägen mot ett
deltagande bortom läpparnas bekännelse. Det handlar om att våga ta tag i sådant
som "rasism, paternalism och motstånd mot maktfördelning av dem som
innehar makten", även hemmavid... Men också om: "inadekvat politisk eller
socioekonomisk infrastruktur och kunskaper från medborgares sida,
inklusive olika svårigheter när det gäller att organisera
medborgargrupper så att dessa blir representativa och ansvariga, isynnerhet
där det råder torftiga förhållanden, alienering och bristande
förtroende." Landscape&Citizens menar
att det inte vore så dumt om implementeringen av ELC tog sin
utgångspunkt i erkännandet av dessa grundvillkor. Låt oss även
från början ta hjälp av andra - federala program i
medborgarrörelsens amerikanska 1960-tal, norrmän, polacker,
engelsmän, tyskar, fransmän, "whatever" - men inte tro att vi kan
genomföra denna konvention med idel hemsnickrade modeller enligt svensk
stuprörspolitik... Ett
sätt att bidra till denna utveckling påminde Landscape&Citizens
om i samband med valet 2010. Vi påpekade i ett par artiklar i Helsingborgs Dagblad att
medborgarna kunde ha rätt att få veta hur
de politiska partierna ställer sig i olika frågor som berör deras landskap. Frågorna
om vad medborgare som går till val får veta av sina politiker om landskapsbild och samhällbyggnad är
knappast mindre aktuell efter detta val. Vad säger ditt parti om den "Europeiska landskapskonventionen"? Om "landskap", överhuvudtaget? Gå in och kolla direkt, just click:        Det är genom medvetet politiskt arbete på lägsta möjliga
nivåer (subsidiaritet) och respekt för individers rättigheter och
skyldigheter i Sverige och på andra håll, som vi så småningom kan
börja ta till oss att landskapet faktiskt är vi, "We
are the Landscape"! En insikt som måste väckas nu, för att landskapet inte ska förlora fler kvaliteter, för att landskapet i Sverige intte ska få förfalla...  Det
är fel att bortse från från vissa sanningar, vissa aktörer, när vi
talar om landskapet och ELC. Detta är bl a ekonomihistorikern Jan Jörnmarks konsekventa arbete för att visa svenskarna hur deras Övergivna platser har uppstått under 1900-talet, ett alldeles lysande exempel på. I
boken med detta namn ( 2007) visar han hur under sent 1950-tal
en diskussion om Sveriges ekonomiska förutsättningar, som inbegrep
både LO:s och SAF:s utredare, startade. Även om inga statliga
instanser var med, visar den på de farliga uppifrånperspektiv, som
fanns nedlagda i själva vår politiska kultur och hindrade ett klokare deltagande
från
att slå igenom. Något som vi i Sverige med liten "kritiska massa"
var extra påverkade av: Resultatet av
diskussionerna blev nämligen det rätt häpnadsväckande dokument,
som kallats "Samordnad näringspolitik" från 1961, säger Jörnmark: "Rapporten var en nästan oreserverad hylling till frihandel och
konkurrens. I detta ofta citerade stycke uttrycker man
tydligt varför konkurrensideologin var både effektiv och bekväm.
(---) Den vägledande tanken i rapporten var att Sverige skulle gå i bräschen för den nya ekonomiska världsordningen genom en ökad frihandel. Argumentationen byggde inte minst på idén att handeln var ett effektivt sätt att hjälpa u-länderna till ett ökat välstånd. (---) Tanken på konkurrens som räddningsplanka fanns med i framväxten av den solidariska lönepoltitiken. Genom att driva fram samma löneökningar oavsett bärkraften i företagen skulle äldre industrier slås ut, varefter arbetskraft kunde frigöras för till exempel den nya snabbväxande verkstadsindustrin. Konkurrensideologin var alltså dessutom ett sätt att slippa ta direkt ansvar för den nödvändiga omvandlingen." Sen kom globaliseringen, konkurrensen från EU, digitaliseringen och de elektroniska börserna och företagarnas allt större beroende av banker för nya finansieringar i kölvattnet på utslagna projekt - något som 50-60 år senare visat sig vara mycket farligare för folkhemmet än vad några experter trodde på 50-talet... Det är dags att, precis som man kommit fram till på SNS (Studieförbundet Näringsliv och Samhälle), 2011, tänka nytt. Att de som vågar diskutera konkurrensens konsekvenser,
som på DN-DEBATT nyligen, får vara kvar medan de andra får gå,
istället för tvärtom...
Samhället måste kunna lita på att forskningens frihet
respekteras och att forskare har en oinskränkt rätt att få
uttrycka sig fritt.
 © DN, 2011. Trygghet? Inte när vinden blåser, som i september hos SNS: Bottom-Up En Region i ögonhöjd Men när det kommer till kritan - och om Bottom-Up råder likaväl som Top Down - behöver vi inte också en stark Region, som stöder invånarna, när det gäller dessas livsmiljöer eller landskap? Självklart. Det är i enlighet med den
närhets- eller subsidiaritetsprincip, som alltså ändå får tänkas
råda även i EU-tvivlande Sverige. Vi behöver starka Regioner,
både för att de pekar mot möjligheten till fler och djupare utbyten med
andra Regioner i Europa, t ex toskanarnas kaxiga (men välunderbyggda)
utrop: "We
are the Landscape!". Landskapet som Projekt. Ungefär som Öresundsbaserade Gehls Architects sade i samband med uppstarten av Region Skånes kommunrunda Strukturbild 2.0, framhöll vid uppstarten i Malmö, juni 2010: "Vi fremskriver Øresundsregionens vækst Men kan vi ikke levere bykvaliteten kommer den ikke af sig selv." Gehl Artchitects framhåller tre ting, på de platser där syftet är närhet som utvecklingsfaktor: ha en vision (1), diskutera värdefrågor (2) och hålla fast vid kulturen (3), som kvalitetsfaktor. Landscape&Citizens var glada att kunna följa hela seminarerundan tillsammans med 33 skånska kommuner, och att t o m (!) vänligen ha citerats i slutpublikationen: Flerkärnighet Skåne.  "För att skapa livskvalitet och tillgänglighet i regionen behöver vi få fokus på (...) de rumsliga kvaliteterna - den regionala planeringen i ögonhöjd." Helle Søholt, 2010 Nu har även Region Skånes och kommunpolitikernas diskussion av hur Strukturbildsmaterialet ska tillvaratas (som Landscape&Citizens tidigare refererat) blivit sammanfattad. Läs mer på www.skane.se/strukturbild och varför inte på vår sida över © Gehl Architects I en mycket sympatisk publikation inom ramen för den viktiga seminarieserien Strukturbild 2.0 i Region Skåne, juni 2010-juni2011, placeras människan i centrum av en "värdebaserad planering". Här uppmanas även till att se den outnyttjade potential som (en upplyst) allmänhet kan utgöra och att stärka medborgardialogen Långtifrån
alla tycks vara
involverade på ett bra sätt i
den grundläggande regionbildningsprocessen.
Som möjliggör subsidairitet/närhet. Och stärker Regionen... Detta framgår tydligt vid en jämförelse med norrmännens
framgångar på området och som Landscape&Citizens länge observerat och som du ta del av här.
Det lät vi också Regionen förstå i samband med remissrundan kring Region Skånes första
re  gionala
kulturplan i
oktober, 2010. Är
det så att det blir fel människor som möts - en del bara ute på
piren - medan andra samlas i alltför homogena församlingar? Som här till
höger i bild. Nej, samla hellre region-
och myndighetsföreträdare, företagare och NGO:er runt ett och samma bord, som norrmännen tydligen vågar göra! Då
kan vi börja vi tala om en verklig dialog, mellan olika intressen... För, som norrmannen sade, "kommunerna är för små" och Staten varken
kan eller ska göra allt! Som de italienska författarna till "We are the Landscape" skriver: "Landscape
is a fundamental element of individual and collective well-being, and a
well looked-after landscape is an indication of civilization." Hur når vi dit? I den "myndighetskultur" - inte en "landskapskultur" som är vår?Vi måste bli många, för att det verkligen ska kunna skapas en vackrare vardag i det svenska offentliga rummet! Ett landskapsprojekt i ögonhöjd Det
är i
det perspektivet en Guide från Europarådet
om de tre hörnstenarna i konventionen: 1) skydd, 2) skötsel
3)planering
- och 4) allmän upplysning kan bli
en direkt regional ( och
nationell) tillgång i ett Sverige som har ratificerat
ELK. För det är bara genom att människor faktiskt deltar i samhällsutvecklingen på alla plan, som det ges en chans för landskapet att spela en roll som identifikator på så sätt att det främst i landskapet, som vi finner uttrycken för samhället som en kollektiv vision. Eller vill vi t ex ha ett Skåne som ger syn för sägen att det fr a är ett verk av enstaka individer - idag, liksom i gången tid? Nu
med den svenska ratificeringen nära, är tiden inne att gå från ord till
projekt. Observationsguide
för landsbygdens arv i Europa förser alla som
läser den med bildmässigt tilltalande nedslag
i det europiska
landskapet idag (
för alla vet vi ju att det finns, även om våra politiker ibland kan
tyckas ha ansträngt sig över hövan för att vi ska slippa bli
påminda om det...). Guiden hjälper oss att observera
vårt eget landskap
utifrån de tre hörnstenarna ovan. Till slut, genom
att Guiden tagits fram på samma ställe som det sekretariat på
Europarådet, som jobbat fram själva konventionen är det ingen tvekan om
att vi med dess hjälp kommer att skaffa oss en sådan praktisk och
teoretisk kunskap, som gör det möjligt för oss som
medborgare att vara med om att uttrycka våra åsikter. Detta är den enkla och effektiva vägen till deltagande i Regionens lika väl som i landskapets utveckling.
 Landscape&Citizens menar att
vi
i Sverige efter en nio-årig förberedelseperiod (!) nu på allvar
är redo att ta
fram den ”kultur” som sen länge finns och
har utvecklats i
regionen/regionerna här i landet på landskapets område. Det är inte klok politik att alltid vilja ”omskapa” nytt. Särskilt i historiskt spännande regioner är det viktigt att se, ta vara på och känsligt utnyttja "arvet". Det riskerar annars att försvinna av sig själv - vilket vore synd med tanke på att "Landscape is one of the most important resources for tourism", berättade en professor Giovanni Ruggieri från Palermos universitet i Göteborg i november 2010. Och tro det om du vill: det var inte enbart de italienska grandiosa vyerna han talade om... Läs själv Ruggieris spännande presentation, liksom många andras genom att följande denna tråd på : www.vgregion.se . Snarast
var det nog ”Landskapet som människorna uppfattar det” som det står
i ELK:s
berömda Definitioner.
Och som kan vara ett sätt för européer att visa upp sina miljöer för
varandra, egentligen genom att göra något för sig själva... Hos oss har landskapet tyvärr ofta kommit sist. Än i dag är det väldigt tyst om landskapet som en angelägenhet för den svenska allm änheten. Men det är i dialogen, som båda boendes och Regionens kvalitet i slutänden kan mätas. För att illustrera vikten av att ibland våga bortse
från mer ”häftiga” men kanske kortsiktiga aspekter
och istället bygga relationer, grundade på en
platstillhörighet (
som även omfattar en hållbar turism, ja, om man så vill, "Varumärket
Europa"), drog Ruggieri exemplet med
jättekryssaren somi decennier tyst glidit fram i
norska fjordar: ”Who makes business with
the landscape here? Who don’t?” Svaret, menade han, på första
frågan kan bara bli den amerikanske båtägaren...  ”one of the main elements to attract tourist flows". För vem är okänslig för ett både vackert och hälsobringande landskap, där människor känner glädje över vad de kan visa upp? Men
i Sverige, kanske inte minst i globaliserade genomfartsstråk som
Skåne, med viss ihärdighet bevakad från både Stockholm och
Köpenhamn sen evärdliga tider, behövs insiktsfulla redskap
för att vi ska ta tillvara det som aldrig kommer igen - men
kanske ä
r en av dessa "main elements" Så trots att Landscape&
Citizens
i Göteborg upptäckte att
det finns ännu en
intressant Landskaps-Region i Sverige förutom ett par andra, så är det bara den sista som visat en mer substantiell förståelse för en viktig bok. Mer: Beställ av L&C . Upp Här är ett urdrag ur L&C:s nya länkarkiv: HD: Stadsplanering: Det behövs fler goda ögon Rapport: Landscape & Tourism Regeringen: Sverige ratificerar ELC Yttrande Skånes Regionala kulturnämnd Tomarps Kungsgård: Europeiskt landsbygdsguidesprojekt Vissa kulturmiljöfrågor The European Landscape Convention Remissvar ang RAÄ:s förslag till Kulturdepartementet om ELK + Bilaga Answer to Public Consultation: The EU Strategy for the Baltic Sea Region requires the ELC Jag skuggutreder! Remissvar ang Strategidokument Leader Skåne Nordväst Norra 2011-06-23  Strukturbild 2.0 är slut. Flerkärnighet i Skåne ...
är namnet på den senaste rapporten från Regionens arbetsgrupp kring
fysisk planering." Hur yttrar sig den skånska flerkärnigheten?" frågade
gänget som gjort ent inventering av ett jättefält - som kommunerna
tycks efterfråga i varierande grad... "Vilka är Skånes styrkor och
svagheter och vilka regionala effekter kan kopplas till
flerkärnigheten? Detta är några av de frågor som belyses i Strukturbild
för Skånes rapport om flerkärnighet.
Utgivare: Strukturbild SkåneÅr: 2011" Vad händer nu? Det undrar nu inte utan otålighet Landscape&Citizens, som kommit med flera goda förslag. 2011-05-20  I
ett påfallande nyktert dokument från i maj, som för den
intresserade allmänheten även finns tillgängligt på Europarådets
hemsida punktar den ansvariga myndigheten, RAÄ, läget
för landskapet i Sverige efter den svenska ratificeringen av ELC:
European Landscape Convention in Sweden the process so far and current state. Dokumentet
är fullt av vällovliga avsikter - som dock alla lider av den lilla
begränsingen att ELC utanför Sveriges gränser tycks kliniskt bortsopat
för den intresserade svensken. För som man säger med en som det verkar
lugnande nick bakom mot regeringskansliet:"No new systems or institutions will be established due to the ELC. Focus on enhancing performance of existing policies and systems". Det förefaller vara läge för den andra sidans info om konventionen att också komma fram! Vill du prenumerera på L&C:s nyhetsbrev? 2010-11-03  I
november kom Skånes första regionala
kulturplan. Regionnämnden
verkar ha haft lycket brått att se till så att Skåne får del av nya
portföljpengar från kulturrådet redan 2011 och gjorde ett snabbt jobb.
Något som många,
av de ca 75 yttrandena, alla kategorier,
även påpekade. Det
finns
anledning att se över saker i själva upplägget, menar
även L&C. Se
vårt yttrande
om planen. Å andra sidan hoppas vi att det nu
snart ska finnas resurser för mer hållbart internationellt och
intererregionalt
samarbete i just dessa frågor... Hur andras Regioner ser på
kultur
och går till väga med sina kulturprogram vad avser landskapet
är viktigt för landskapet i Skåne. Är det
kanske dags
att både Stockholm och
Regionen bättre accepterar olikheter i analyser och att
dessbättre
sen länge lever i en annan värld i Skåne
och Öresundsregionen - än 1658? Läs
kulturplanen på Kultur Skåne på www.skane.se. 2010-10-18  Så fick L&C:s
arbete med ett europeiskt guideprojekt sin första mer
vetenskapliga form, åtminstone enligt den vetenskapliga
kommittén för som firade ELK:s 10-årsdag i Florens, Living landscape, med Uniscape.
En kommitté bestående av Marc
Antrop, Gian Franco Cartei, Saša Dobričić, Michael Dower, Almo Farina,
Yves Luginbühl, Carlo Magnani, Annalisa
Calcagno Maniglio, Bas Pedroli, Michel Prieur, Riccardo Priore,
Florencio Zoido. De tyckte att Eva Salevids och Erik Skärbäcks
tankar om
att utnyttja
Europarådets modell kring europeisk landsbygdsutveckling,
gärna inom
ramen för ett regionalt landskapssekretariat, var tillräckligt
intressanta för en ganska central publicering. I Skåne finns ju även, som nya
regionstyrelseordföranden, Pia Kinhult, sagt,
en landsbygd
av liknande karaktär, som det kontinentala Europas.
Något som borde underlätta för de projekt, som inte gärna ser Skånelandskapet omvandlat till
ett Disneyland. Eller vad säger du? | |
