|
 Språk |
| Start |
| Kalendarium |
 På
gång
|
|
Nyhetsarkiv
|
| Alla |
|
Fördjupning |
L&C:s
länkbibliotek
Varför även en Blogg? Idag - 2012-04-23 - dagen efter franska presidentvalet I, vill LoC avslöja en blå-röd-vit storsanning...: det behövs nog mer Descartes i planeringen ( i vår tolkning: "Jag ser, alltså finns jag")...  2006  2009  2010 Bleu-blanc-rouge.
Och lika många hänvisningar till ett långvarigt uppföljande av vad som
händer med denna konvention i Sverige... Bara att klicka
och upptäcka!med andra ord: ett varaktigt intresse för hur ett politiskt intressant franskt samhälle genom landskapspolitik & civilsamhälle skulle kunna påverka även oss i Sverige. Till bloggen |
| Landskaps- försvararna: "Medborgaren - mer än statist!" Landscape&Citizens |
 "Unfortunately, developments in agriculture, forestry, industrial and mineral production techniques and in regional planning, town planning, transport, infrastructure, tourism and recreation and, at a more general level, changes in the world economy, have often damaged the landscapes or obliterated their distinctiveness." EUROPARÅDET,
2000 "Vilket plats för Europa? Det finns en europeisk 'savoir-vivre' [levnadsvett], som jag personligen sätter mycket högt och som är sammansatt av en jämvikt mellan individuella friheter och at man bryr sig om det allmänna bästa, lojalitet mot traditioner och öppenhet mot andra, andlig strävan i skilda former och känsla för materiellavärden. Den härrör kanske ur vår långa historia, en varierad geografi, av månghundraårig samlevnad av länder med olika seder, språk och inställningar. Man börjar drömma om en « europeisk vår » efter den « arabiska våren » en vår som fullt och helt förnyar det demokratiska äventyr som inleddes för några hundra år sedan." Tzvetan TODOROV, (fransk invandrare från Bulgarien), 2012 "Je vote - donc, je suis ! - Jag röstar - alltså finns jag!" Kvinnlig väljare vid valurnan, Tunis, 2011 "Rasera inte kulturarvet! I Sundsvall har den planerade rivningen av sekelskiftesvillorna i Petersvik länge varit på dagordningen. Vi som bor i andra delar av landet kunde läsa om den i SvD den 24 juli. För mig och många andra kom det som en chock - har vi ingenting lärt av 60-70-talets rivningsraseri? Visst fanns många gånger fog för rivningar: Klarakvarterens kåkar var knappast idyll. Men mycket annat kunde ha bevarats. I stället jämnades det glatt med marken av kommunpolitiker som hellre tänkte stort och nytt. I Göteborg, Stockholm, Landskrona, Malmö och en mängd andra svenska städer märks rivningsraseriet ännu som ett sår i stadsbilden. Kloka liberaler går därför varsamt fram. Debattörer och politiker som Olle Wästberg och Madeleine Sjöstedt har genom sitt engagemang i stadsbyggnadsfrågor bidragit till en ökad medvetenhet kring kulturhistoriska värden. Runtom i Folkpartiet finns, vet jag sedan gammalt, många människor som är engagerade för bevarandet av vår kultur- och byggnadshistoria. De är det dels därför att de ser människans behov av det vackra, det estetiskt tilltalande. Men också därför att vi människor behöver historien, det förflutna, för att förstå oss själva och samtiden. Jag hoppas innerligt att Lars Persson med flera folkpartister i Sundsvall tar sitt förnuft till fånga och bidrar till att bevara, istället för att rasera, det lokala kulturarvet. Ida Thulin, 2011 "Under fyrtiotalet hade det funnits en alternativ modell för svensk välfärdsutbyggnad (...). Om staten tog över skulle den folkliga förankringen gå förlorad och byråkraterna ta över (...). Efter Socialdemokraternas seger i ATP-striden upphörde, med Anders Isakssons ord, 'i praktiken all principiell diskussion om välfärdspolitikens inriktning: staten garanterade inkomsstryggheten, ömsesidigheten övergavs, Gesellschaft överflyglade Gemeinschaft.' Den enskilde medborgaren ställdes nu i en direkt och oförmedlad relation till staten, fri från ansvar och förpliktelser gentemot olika former av kollektiv gemenskap i det civila samhället." Henrik Berggren, 2010 "Gemensam redovisning av gruppdiskussion (---) • Gruppen framhöll nyttan med konventionen som bör innebära möjligheter till överblick och samordning. Arbetet bör ge möjlighet att frångå "frimärksplaneringen" och i stället se till de större sammanhangen. • Genomgående betonades frågor om demokrati och underifrånperspektiv. • Sektorisering ansågs vara ett av de stora problemen i den svenska miljövården. • (---) Man höll heller inte med om att Sverige skulle ligga långt framme när det gäller lokalt deltagande i planeringen. Tvärtom utgör Sverige en starkt centralistisk stat och starka stater lyssnar gärna på starka experter och mindre på de enskilda medborgarna. När myndigheter pratar om förankring så syftar man till att få medborgarna att hålla med om föreslagna beslut. Här har vi snarare mycket att göra för att bryta expertväldet och se till att få en verklig medborgardialog." Riksantikvarieämbetet, 2006 "Much more than nature, landscape is recognised as a social construct, strongly related to the way it is being perceived. (---) Whereas nature and biodiversity are merely normative concepts, without clear and direct relationship with the quality of life, landscapes play an important role in everyday life of ordinary people." Arjen E. Buijs, Bas Pedroli, Yves Luginbühl,
2003 "Så är historien i stad efter stad. Gigantiska rivningar av kvarter av månghundraårig bebyggelse. Den politiska makten var stark, några få bestämde och var det något problem, ändrade man bara stadsplanen så att det passade Domus. Ja, KF hade till och med en egen stadsplaneavdelning. Så blev det ofta när kommuner med socialdemokratiskt styre lierade sig med KF:s Domuskedja, ett effektivt samarbete som fick de mest förödande konsekvenser för många städer." Anders Wahlgren, SVT2, 2010 (urspr. från 2007) "På väg ut till de nya köpcentrumen fanns det en traditionell industri som väntade på att slås ut." (...) "Konkurrensen skulle naturligtvis i och för sig ... vara ett utomordentligt medel att åvägabringa en effektivisering och strukturutveckling inom näringslivet. Man undviker en mängd administrativt krångel och samhälleliga regleringar i tusentals sinom tusentals detaljer. Konkurrensens största fördel är väl kanske ändå att den i större utsträckning än planerade åtgärder uppfattas som en opersonlig kraft, där de drabbades kritik mot resultatet inte kan riktas mot någon viss person eller institution, medan kritiken mot planmässiga åtgärder alltid kan riktas mot dem som vidtagit dem och därför mycket lättare kan få politisk resonans." Jan Jörnmark, 2007 "Deltagandets stege [Nerifrån och upp. Eller: "just så här många hinder finns för att du ska klättra uppåt i landskapsdeltagandet! Inte konstigt att vi behöver en konvention...//L&C]
Sherry Arnstein, 1969 |
Landskaps- citatet - medborgaren: mer än statist!  "(---) Det är hela meningen Med att vara en stig. Att det har gjorts förut. Vem gjorde stigen? Kolare, fiskare, Kvinnor med magra armar som samlade ved? De fredlösa, skygga och grå som mossan, ännu i drömmen med brodermordets blod på händerna. Höstliga jägare i spåren Efter trofasta stövare med frostklara skall? Alla och ingen. Vi gör den tillsammans, Också du gör den en blåsig dag, när det är tidigt eller sent på jorden: Vi skriver stigarna, och stigarna blir kvar, Och stigarna är klokare än vi, Och vet allt det vi ville veta." Balladen om stigarna i
Västmanland Dikt av Lars
Gustafsson, författare, funnen på en tavla, uppå en
bro, som förenar en tysk och en
fransk stad i Alsace, i det mellersta av Europa... Året var 1998 |
| ||||||||||||
VAD HÄNDER NATIONELLT? VAD HÄNDER NATIONELLT? VAD HÄNDER NATIONELLT?KORPORATISM! (Och mediernas möjlighet att, kanske, göra skillnad?) I en abstract till ett internationellt forskningsseminarium om LANDSCAPE AND IMAGINATION/PAYSAGE ET INNOVATION fick vi godkänt för att gå vidare med en undersökning inom temat "epistomologi"d v s de grundläggande termerna runt Landskapskonventionen med uppgift att "trace and analyze 8 formulas" som förekom både i en essä av Jenny JEWERT, som KSLA publicerat i mars 2012 om ELC och "estetiken i naturen”samt i "the Rural Guide of the 13th CEMAT translated into Swedish". Syftet var naturligtvis att bidra till en mer solid och delad “epistemic community” runt konventionen. Oj, så lärorikt! Undersökningen ledde förstås mycket snart till Jenny JEWERTS journalistkollega på Dagens Nyheter, Maciej ZAREMBA och så hamnade även naturligt Zarembas reportageserie om Skogen vi ärvde under luppen, där JEWERTS essä hade ingått... Det är skakande sanningar ZAREMBA levererar på ett språk som bär den skarpa realismens prägel: “May
reporter feel melancholia? Or is wrath the better word?” Searching for
its reasons in The Forest we inherited, he runs into something rather
compelling in a small traditional state: “Swedish corporatism, i.e. a
system where groups of interest (‘movements’) have more influence on
politics than have the people’s representatives in Parliament. It’s
then no longer important with arguments and public contest (…) When did
we last hear in the Swedish Riksdag a serious discussion on conflicting
values in forestry politics?”(citerat ur den engelskspråkiga undersökningen) Det finns efter detta tyvärr inte någon som helst anledning att betivla att det vi skrivit och "låtit stå" på denna sida sen dagen efter konventionens ikraftträdande i Sverige är fruktansvärt giltigt, idag: ett Ad minimum-direktiv har utgått till myndigheterna om ELC:s genomförande, vilka våra stuprörsmyndigheter och partier - med partipiskan vinande över de flesta enskilda politiker - nu genomför i tystnad. Riksdagen tittar bort! Och detta är även vad stora delar av forskarsamhället kommit fram till, där långt ifrån alla svenska "akademikerintellektuella" som Sven-Erik Liedman skrev, tillåter sig samma frispråkighet som Marie STENSEKE, professor Göteborgs universitet och bitr. programchef för något som kallas Friluftsliv i förändring: Hon förespråkar en bättre friluftspolitik, menandes att "svensk friluftspolitik riskerar annars att bli ett luftslott: värden formuleras i all välmening, men med föga förpliktande ambitioner i bisatser till andra verksamheter ( t ex naturvårdspolitik, skogspolitik, bostadspolitik)." Hon tillägger att färska forskningsresultat visar att den kommunala demokratin på området inte fungerar och hon kunde säkert ha tillagt att det är de uppifrån styrda sektorstolkningarna som är en stor del av problemet: m a o stuprörspolitik! Varför "friluftsliv" hellre än "skog"? Varför skog snarare än "kosmopolitisk stadspolitik"? Varför rödlistade arter ("Schlemmet", som folket i Jokkmokkstrakten kallar det) snarare än medborgare med rätt att trycka på röda stoppknappen?! Varför inte "LANDSKAP"? Därför att då måste folket, Europa, kanske andra uppfattningar om det ekonomiskt långsiktigt hållbara vägas in - vilket är precis vad en uppmärksam läsning av den Europeiska Landskapskonventionen uppmanar till - och fy, det! Eller? Så att Landscape & Citizens i sina senaste nyhetsbrev ( från Nr 6 och framåt) började fokusera på Zarembas insats som i december t o m - i all tysthet - belönades bl a med epitetet Årets miljöjournalist: ja, då är det nog behovet av FLER BERÄTTELSER, som kan utmynna i krav på bättre LAGSTIFTNING för landskapet i Sverige, som måste förordas. Det är enda sättet att i längden inte bara hjälpa Hans Åfelt på den alldeles verkliga PLATSEN Storfors, Värmland, och hans många vänner, som fått se kalhyggena inpå knuten. Det är även att hjälpa en kultur som fastnat i korporativism, och måst få hjälp av andra att komma ut... Korporatism? Det är den medvetet stängda dörrens politik, den som det de facto alltid krävs medborgare för att bända upp, överallt! Eller som svenske allt-i-allo-intellektuelle Göran GREIDER diktar sin repetitiva visa, jag förmodar innan radio P1:s God morgon världen just ska gå i sändning ( f ö: sen hur många decennier på identiskt koncept?): "Så sitter vi där,
fem personer runt det vanliga studiobordet. (---) I sändningen blir det diskussion om Pigavdraget, om Rut. Fyra av oss utnyttjar Rutavdraget ingen nämner det Fyra av oss jobbar i Bonniersfären ingen nämner det. Fyra av oss bor i Stockholms innerstad ingen nämner det"
Göran Greider Och dagarna är som små sekler, 2012  ELC har trätt i kraft - - men förblir helt osynlig för oss landskapsintresserade svenskar Trots att RAÄ uteslöt alla alternativ utom ett fullständigt genomförande ELC i sitt rapportsvar, som du bland mycket annat kan finna på vår fördjupningssida, så administrerar de nu "Ad minimis - Ynkligt!//Under en lång rad år(som du delvis kan följa på sajten!) handlade mycket av svensk samhällsdebatt i det fördolda om hur "landskapet" skulle synliggöras för folket. I Grundlagen? Det var Peggy Lermans förslag. I Inledningen till PBL, som ca 290 svenska byggnadsnämnder harvar med varje månad? Det tyckte Riksantikvarieämbetet. Inget av dessa förslag har hittills blivit av. Därför konstaterar Landscape&Citizens att boken Knapptryckarkompaniet. En rapport från Sveriges Riksdag av f d riksdagsledamoten Anne-Marie PÅLSSON (M) bör läsas av många, många, svenskar, som alltmer inser att demokratin och medborgarskapet bhöver fördjupas. Läs den som bakgrund för att förstå att uppifrånstyrningen på myndighetssidan har en motsvarighet i partipiskornas vinande över reellt svaga riksdagsledamöter: "Sektorer o stuprörstänkande Statliga/överstatliga styrmedel Lagar och regelverk Myndigheter med tillsyn, rådgivning Ekonomiska styrmedel Bidrag/skatter Information Utbildning Forskning" i n t e är enda vägen att närma sig Landskapskonventionens deltagarperspektiv Jenny JEWERT/KSLA, 28 mars 2012 om ELC ad minimum: "Men är den något att hålla i handen, när det blåser? På regeringskansliet är det i varje fall ingen som vill lägga ut texten kring varför regeringen anser att konventionen kan implementeras utan författningsändringar. Jag hänvisas runt mellan olika personer, och vidare till Riksantikvarieämbetet. (---) Men det var alltså så det blev." Läs mer "Många deltagare och intressen involveras i samhällsplaneringen. Enligt lagen är det kommunen som gör upp planer och leder utvecklingsprocesser. Men för närvarande sker en övergång till att privata organisationer (entities) fått ta över uppgifter, som traditionellt ansetts ligga under det allmänna. Det är inte ovanligt att byggprojekt initieras av utvecklare, byggherrar och av andra särintressen. I planeringsprocessen kommer allmänna och privata intressen att fokuseras. Hearings och deltagande planeringsprocesser är grundläggande i Plan och bygglagen. Sökarljuset i dagens planering förskjuts alltmer mot planering på regionnivå liksom mot hållbar stadsutveckling genom att nya metoder introduceras." Därför måste vi när vi nu äntligen fått en svensk ratificering, dvs godkännande, på regeringsnivå, av den Europeiska landskapskonventionen, ELC, fortsätta vara uppmärksamma så att denna konvention inte fuskas bort inom ramen för myndighetsstyre och tystnad. Observera att det finns klara "rekommendationer" för genomförandet! Kulturminister Lena Adelsohn-Liljeroths utsaga är inte lugnande: "Det är bra att Sverige nu kan ratificera den europeiska landskapskonventionen och att det kunnat göras inom det befintliga regelsystemet". Blir du orolig, Lille Vän?, känner du dig smått lurad? behöver du aktivera dig? Läs mer under regional utveckling eller deltagandeutveckling - och exkursera på länkarna uppe till höger. Stuprörens spår i "naturligt" modernistiskt land Det
är fel att bortse från från vissa sanningar, vissa aktörer, när vi
talar om landskapet och ELC. Detta visar Ola ANDERSSON fantastiskt väl, 2012 i sin bok om Maktens Stockholm och medborgarnas stad, som ingen landskapsintresserad bör missa, även om inte heller Andersson tycks särskilt påläst om ELC. Detta var bl även Jan JÖRNMARKS möjligen något överkonsekventa arbete ett ysande exempel på, när han visade svenskarna hur deras Övergivna platser har uppstått under 1900-talet. Det finns fler I
boken med detta namn ( 2007) visar han hur under sent 1950-tal
en diskussion om Sveriges ekonomiska förutsättningar, som inbegrep
både LO:s och SAF:s utredare, startade. Även om inga statliga
instanser var med, visar den på de farliga uppifrånperspektiv, som
fanns nedlagda i själva vår politiska kultur och hindrade ett klokare deltagande
från
att slå igenom. Något som vi i Sverige med liten "kritiska
massa"
var extra påverkade av: Resultatet av
diskussionerna blev nämligen det rätt häpnadsväckande dokument,
som kallats "Samordnad näringspolitik" från 1961, säger Jörnmark: "Rapporten var en nästan oreserverad hylling till frihandel och konkurrens. I detta ofta citerade stycke uttrycker man tydligt varför konkurrensideologin var både effektiv och bekväm. (---) Den vägledande tanken i rapporten var att Sverige skulle gå i bräschen för den nya ekonomiska världsordningen genom en ökad frihandel. Argumentationen byggde inte minst på idén att handeln var ett effektivt sätt att hjälpa u-länderna till ett ökat välstånd. (---) Tanken på konkurrens som räddningsplanka fanns med i framväxten av den solidariska lönepoltitiken. Genom att driva fram samma löneökningar oavsett bärkraften i företagen skulle äldre industrier slås ut, varefter arbetskraft kunde frigöras för till exempel den nya snabbväxande verkstadsindustrin. Konkurrensideologin var alltså dessutom ett sätt att slippa ta direkt ansvar för den nödvändiga omvandlingen." Sen kom globaliseringen, konkurrensen från EU, digitaliseringen och de elektroniska börserna och företagarnas allt större beroende av banker för nya finansieringar i kölvattnet på utslagna projekt - något som 50-60 år senare visat sig vara mycket farligare för folkhemmet än vad några experter trodde på 50-talet... Det är dags att, precis som man
kommit fram till på SNS (Studieförbundet Näringsliv och Samhälle),
2011, tänka nytt. Att de som vågar
diskutera konkurrensens
konsekvenser,
som på DN-DEBATT nyligen, får vara kvar medan de andra får gå,
istället för tvärtom...
Samhället måste kunna lita på att forskningens frihet
respekteras och att forskare har en oinskränkt rätt att få
uttrycka sig fritt.
 © DN, 2011. Trygghet? Inte när vinden blåser, som i september 2011 hos SNS: Bottom-Up VAD HÄNDER REGIONALT? VAD HÄNDER REGIONALT? VAD HÄNDER REGIONALT?Ett landskapsprojekt i ögonhöjd Det
är i ett regionalt perspektiv och inom ramen för Regionernas Europa, som en Guide från Europarådet
bör ses. Det finns tankar på ett ett projekt om detta - men det verkar
som om regionerna i Sverige ännu är för svaga. Liksom respekten för
medborgares lust att även i Sverige kunna delta i projekt runt dessa
frågor. Det är lämpligt att ha med initiativtagare i landsbygds- och
kapsbaserade projekt, säger just Guiden!. För det är bara genom att människor faktiskt deltar i samhällsutvecklingen på alla plan, som landskapet ges en chans att spela en roll som identifikator. Det är främst i landskapet, som vi finner uttrycken för kollektiv visioner av samhället - där rättighetsdiskussionerna för gruppintressen ofta går bet. Nu är tiden inne att gå från ord till
projekt. Observationsguide
för landsbygdens arv i Europa förser
alla som
läser den med bildmässigt tilltalande nedslag
i
det europiskt påverkade landskapet idag.Guiden hjälper oss att observera
vårt eget landskap
utifrån det perspektiv som Europarådets grupp med ansvar för
samhällsbyggnad och planering har och som senast kom till uttryck i Tessalonika, Grekland, i oktober 2012: "Teaching us what landscape is and means to us as human beings". Detta är den enkla och effektiva vägen till deltagande och förståelse i det "lokalregionala" ansvaret för landskapets utveckling. Om regionerna förstår det själva, förstås! Vilket i Sverig är långt ifrån självklart med den starka dominansen av statlig stuprörspolitik på regionala (och lokala, medborgerliga) förehavanden. Det är som med jojjon, ni vet..., upp-och-ner, upp-och-ner... Vill vi ha det så?  Landscape&Citizens
menar att
vi
i Sverige efter en nio-årig förberedelseperiod (!) nu på allvar
måste ta fram och utveckla den kunskap som sen länge finns
och
visa på landskapets potential, där tanken (= ett helt kapitel i
Landskapskonventionen) om att Europa hänger samman inte fuskas
bort. Det är inte klok politik att alltid vilja ”omskapa” allt på nytt, återuppfinna hjulet... * Särskilt
i historiskt mera spännande och "olika" regioner är det viktigt att
se, ta vara på och känsligt utnyttja
"arvet". Det
riskerar annars att försvinna av sig självt - vilket vore synd med tanke
på att "Landscape is one of the most important resources for
tourism", som professor Giovanni
Ruggieri från Palermos universitet berättade i Göteborg
i november 2010. Och tro mig: det var inte enbart italienska
grandiosa vyer han talade om... Läs själv Ruggieris
spännande
presentation, liksom många andras genom att följande denna
tråd på
: www.vgregion.se
. Han menade att lokalbefolkningens egen vilja att kommunicera med
andra, med besökande, utifrån arv och kunskapsutbyte om arv, är ett
grundläggande värde för dem själva...Snarast
var det nog ”Landskapet
som människorna uppfattar det” som det står
i ELK:s
berömda Definitioner.
Och som kan vara ett sätt för européer att visa upp sina miljöer för
varandra, egentligen genom att göra något för sig själva... Hos oss har landskapet tyvärr ofta kommit sist. Än i dag är det väldigt tyst om landskapet som en angelägenhet för den svenska allm änheten. Det är i dialogen, som båda boendes och Regionens kvalitet i slutänden mätes. Om inte kortsiktig ekonomism får styra... För att
illustrera vikten av att ibland våga bortse
från ”häftiga” men kanske kortsiktiga aspekter
och istället bygga relationer, grundade på en
platstillhörighet (som även omfattar en hållbar turism, ja, om man så vill, "Varumärket
Europa"), drog Ruggieri exemplet med
jättekryssaren somi decennier tyst glidit fram i
norska fjordar: ”Who
makes business with
the landscape here? Who don’t?” Svaret, menade han,
på första
frågan kan bara bli den amerikanske båtägaren...  platsen, genius loci/ lokal identitet, ”one of the main elements to attract tourist flows". För vem är okänslig för ett både vackert och hälsobringande landskap, där människor känner glädje över vad de kan visa upp? Men
i Sverige, kanske inte minst i globaliserade genomfartsstråk som
Skåne, med viss ihärdighet bevakad från både Stockholm och
Köpenhamn sen evärdlig tid, behövs insiktsfulla redskap
för att vi ska ta tillvara det, som aldrig kommer igen - men
kanske är väsentliga drag med en europeisk historia... Ett projekt för medborgardialog, regional utveckling historiekunskap och kvalitet. Läs mer En Region i ögonhöjd Finns Regionen i Sverige 2012-12? Att döma av händelseutvecklingen på alla plan: europeisk, nationell, lokalregiona, är det med tvekan vi svarar: ja... Men när det kommer till kritan - och om Bottom-Up råder likaväl som Top Down - behöver vi inte också en stark Region, som stöder invånarna, när det gäller dessas livsmiljöer eller landskap? Självklart.
Det är i enlighet med den
närhets- eller subsidiaritetsprincip, som alltså ändå får
tänkas
råda även i EU-tvivlande Sverige. Vi behöver starka
Regioner,
både för att de pekar mot möjligheten till fler och djupare utbyten med
andra Regioner i Europa, t ex toskanarnas kaxiga (men välunderbyggda)
utrop: "We
are the Landscape!". Landskapet som Projekt. Ungefär som Öresundsbaserade Gehls Architects sade i samband med uppstarten av Region Skånes kommunrunda Strukturbild 2.0, framhöll vid uppstarten i Malmö, juni 2010: "Vi fremskriver Øresundsregionens vækst Men kan vi ikke levere bykvaliteten kommer den ikke af sig selv." Gehl Artchitects framhåller tre ting, på de platser där syftet är närhet som utvecklingsfaktor: ha en vision (1), diskutera värdefrågor (2) och hålla fast vid kulturen (3), som kvalitetsfaktor. Landscape&Citizens var glada att kunna följa hela seminarerundan tillsammans med 33 skånska kommuner, och att t o m (!) vänligen ha citerats i slutpublikationen: Flerkärnighet Skåne.  "För att skapa livskvalitet och tillgänglighet i regionen behöver vi få fokus på (...) de rumsliga kvaliteterna Nu har även Region Skånes och kommunpolitikernas diskussion av hur Strukturbildsmaterialet ska tillvaratas (som Landscape&Citizens tidigare refererat) blivit sammanfattad. Läs mer på www.skane.se/strukturbild och varför inte på vår sida över © Gehl Architects I en mycket sympatisk publikation inom ramen för den viktiga seminarieserien Strukturbild 2.0 i Region Skåne, juni 2010-juni2011, placeras människan i centrum av en "värdebaserad planering". Och ja: Här uppmanas faktiskt till att se den outnyttjade potential som (en upplyst) allmänhet kan utgöra och att stärka medborgardialogen "Folk" - jo. Men: "folket"/väljarna? Långtifrån
alla tycks vara
involverade på ett bra sätt i
den grundläggande regionbildningsprocessen.
Som möjliggör subsidairitet/närhet. Och stärker
Regionen... Detta framgår tydligt vid en jämförelse med norrmännens
framgångar på området och som Landscape&Citizens
länge observerat och som du ta del av här.
Det lät vi också Regionen förstå i samband med remissrundan kring
Region Skånes första
re  gionala
kulturplan i
oktober, 2010. Är
det så att det blir fel människor som möts - en del
bara ute på
piren - medan andra
samlas i alltför homogena församlingar? Som
här till
höger i bild.
Nej, samla hellre region-
och myndighetsföreträdare, företagare och NGO:er runt ett och samma
bord, som norrmännen tydligen vågar göra! Då
kan vi börja vi tala om en verklig dialog, mellan olika
intressen... För, som norrmannen sade, "kommunerna är för små" och
Staten varken
kan eller ska
göra allt! Som de italienska författarna till "We are the Landscape" skriver: "Landscape
is a fundamental element of individual and collective well-being, and a
well looked-after landscape is an indication of civilization." Hur når
vi dit? Och inom ramen för den "myndighetskultur" - inte en "landskapskultur", som alltså är vår svenska?Vi måste bli många, som faktsikt kräver att få veta, som faktiskt vill vara med, för att det verkligen ska kunna skapas en vackrare vardag i det svenska rummet. Detta var inte minst budskapet denna dag - 2-årsdagen av Sveriges ratificering av ELC - en dag då vi saxade detta ur det lokala bladets spalt Min mening (HD): Jag tror att insändaren ska tas bokstavligt (inkl. sakuppgifters sanningshalt): Folket vill ha mer att säga till om. Vad tror du? VAD HÄNDER LOKALT? VAD HÄNDER LOKALT? VAD HÄNDER LOKALT?Ni på golvet: se upp med "LIVSKVALITET" Av
alla ord som far förbi i medierna inklusive kommentarsfälten är detta
ord ett av dem som medborgana har mest anledning att vara uppmärksamma
på. Det finns en osynlig tolkningsrätt, som få uppmärksammar och som
gör att gamle "Jämtlands-republikanen" Carl-Görand EKERWALD har talat
om att "dagens makt är en Nobody". Vår demokrati tjänar på att fler upptäcker den.Nå, livsmiljö då? Och vilken koppling till landskap? Ett stort EU-finansierat projekt, där stora och mindre stora kommuner runt Östersjön, var närmast ansvariga "New Bridges", definierade nyligen ordet så här : "Livskvalitet är ett mångdimensionellt begrepp. Det handlar inte enbart om välstånd och hög levnadsstandard utan även om att göra det möjligt för människor att nå sina livsmål och samtidigt välja sin egen ideala livsstil. Förhållandet mellan människor och deras vardagsmiljö påverkar enskilda individers upplevelser av den egna livskvaliteten. Eftersom livskvalitet har samband med allmänna levnadsvillkor men upplevs individuellt, är det svårt att identifiera enkla lösningar på hur den kan förbättras. Följaktligen är begreppet livskvalitet inte ett universellt överenskommet begrepp och inte föremål för någon formell definition. Detta har lett till en situation där man vid politiskt beslutsfattande i planeringsprocesserna inte alltid ägnat tillräcklig uppmärksamhet åt livskvalitetsfrågor, trots att begreppet livskvalitet har haft en betydande inverkan på sociala och politiska trender och har blivit ett viktigt inslag inom olika politiska områden. För att i större utsträckning ta hänsyn till livskvalitetsfrågor vid regional planering är det nödvändigt att beakta enskildas synpunkter och uppmuntra ett aktivt deltagande från medborgarnas sida. Att öka livskvaliteten kan förbättra förutsättningarna för tillväxt och göra stadsregionerna i Östersjöområdet attraktivare platser för boende och investering." Många
vackra ord, inte sant - men lade ni märke till de många välmenande
pekfingrarna, hur det hela tiden är de av någon tolkade enskilda
behoven, som ställs i förgrunden för en utveckling, som
"själklart" handlar om tillväxt och investeringar? Vem är då uttolkaen
av dem, tror ni? Rätt svar: "Nobody!" Landscape & Citizens litar mer pånär tänkande människor går samman och framför sina synpunkter, rädslor och förhoppningar utan pekfingrar! Läs t ex den s k Budkavlens öppna brev i november "Till Sveriges regering", där en alltmer irriterad och upplyst allmänhet börjar invända mot vad den ser som uppenbara hot mot en hållbar utveckling från rögle till Kiruna, i Sameland, Jokkmokk, Tärnaby, Vättern, Öland eller - naturligtvis, Ojnareskogen och Gotland... Man kräver maktdelning, ojäv: dummare än så är inte dessa "individer": "MKB skall utföras av en oberoende part! MKB ska ta upp mktparternas argument! Kommuner måste kunna få säga nej till oönskade exploateringar av mineral, kalk, sand och berg", står det i brevet. Detta torde vara Århuskonventionen – men man borde även uppmärksamma ELC mer i dessa sammanhang - här kommer nu slutligen Europarådets korta och enkla definition av LIVSKVALITET i Konventionens Preamble (Förord): "The landscape is
an important part of the quality of life for people everywhere: in urban areas and in the countryside, in degraded areas as well as in areas of high quality, in areas recognised as being of outstanding beauty as well as everyday areas..." Därtill är, och förblir, för konventionen grundläggande - nu ikraftträdda! - budskap att landskap grundläggande är det som "människor uppfattar" (”perceive”) att landskapet är (kap. 1). Och att arbetet kring detta engagerar oss som européer (kap.6) ska uppfattas: Andra har sina Tahrir-torg, m fl allmänna platser (Syntagma, Wall Street...): den Europeiska landskapskonventionen är helt enkelt ganska vänlig mot - Europa. Konstigt? Läs mer Welcome to Aengelholm! Men ibland, så klart, funkar demokratin, helt enkelt... T ex den söndagskväll jag tror den 6:e maj 2012 när vi svenska medborgare plötsligt - ett ögonblick - fick uppleva hur en svensk partidebatt helt naturligt öppnade upp sig mot tre samtidiga Europaval i TV-studion, tack vare skickliga professionella journalister. Bravo media! Frågor vidgades, synbart. På samma vis uppmärksammas ibland Skånelandskapets retsamma tendens att "gå utöver" över kommungränserna - och vi s e r ...
(bilden nedan ur en bok om deltagande landskapsplanering från Regionen Wallonien, från 2004).  Hur bredda medborgarperpektivet på landskapet och organisera ett långsiktigt samarbete? Vi är människor, individer, föreningsanslutna eller intellektuella... Vad ser vi? - I vilken riktning leder oss pålästa medborgarnas texter? - Det undrar Landscape & Citizens efter att ha grunnat på hur olika grupper, intresseföreningar, individer, ja rentav fria intellektuella, uttalar sig kring vår landskapsbild och hoten för den (i form av t ex felplacerade vindkraftverk). Hur syns dessa människor? Hur förhåller de sig inbördes? Främst bland de senare är nog Carl-Göran Ekerwald på denna länk. Han har som få andra visat vad identitet kan betyda i det landskap som - noga taget - ingen behöver vara markägare till för att ändå "äga". Läs här! Den andra är från ett föredrag i Jämtland där denne vithårsman även visar sin förmåga i lyssnandets konst, inte alltid vanligt. 
  Bilderna ovan är i tur och ordning från ett möte anordnat av Färingtofta Norra Ideella dit Eva Salevid inbjöds berätta om en då ännu inte ratificerad Europeisk landskapskonvention, (ca 2009). Andra bilden hämtad från denna blogg.Vår intensivt lyssnande publikdeltagare i mitten, C-G Ekerwald, igen: "Kultur på längden och tvären". Bild nummer tre är hämtad från Föreningen Svenskt Landskapsskydd:s hemsida och är tagen på Grännavägen, Gränna, mot Brahehus av Johan Karlsson. Här finns nu en medvetenhet om landskap och kulturarv, synd att ni glömde omnämna källan, Färingtofta Ideella!
Mer om landskapet "bidde det inte" i den lag, Ny PBL, som här ovan citeras. Trots att den trädde ikraft dagen efter ELC - den Europeiska Landskapskonventionen, 2 maj 2011, efter en ömsesidig överenskommelse med Europarådet...  Hur kom det sig att regeringen
avstått från att understryka vikten av att landskapet nämns
i grundlag - i miljöbalkens förlovade land? Eller i det land där enskildas (närings)frihet i praktiken upphöjts till den största av friheter? Hänger det ihop med just den stuprörspolitik som, noga taget, Sverige, och svenskarna, bär med som dubiöst arv ända sen 1600-talet, varifrån den berömda "svenska principen" (olik de flesta länders i Europa!) hämtas? All myndighetsutövning syftar som bekant till att tillvarata allmänna intressen. De beslutar om avgifter och ekonomi och följer upp riktlinjer och regelverk - och spänner i landskapets fall från de politiska organisationerna via regeringen och de centrala verken via inte minst Riksantikvarieämbetet... Framgångsfaktorn är dock: bra kontakt med gräsrötterna! Landscape&Citizens måste fråga: Ser vi detta idag? "Gräsrötter" förresten: är det samma sak som "medborgare"?! Det som konfirmeras som vi ser, på punkt efter punkt, är en instrumentell syn på landskapets utveckling, bekräftad både i Kristianstad i april och i Stockholm (KSLA) i maj. Läs mer om detta desillusionerade syn, som knappt vågar ta ordet "landskap" i sin mun, utan döljer sig bakom andra ord ( miljö, klimat...) eller bakom helt andra konventioner, genom att gå in på www.ksla.se, och sedan titta på seminariet Landskapsperspektiv – hur gör det skillnad? - t ex inledningsanförandet av Jerker Moström. Ändå handlar ELC, precis som Europakonventionen, ju om ett kontrakt mellan två parter, den europeiska organsiationen, Europarådet/Council of Europe, i Strasbourg - och varje ratificerande stat, i det aktuella fallet: Sverige. Det finns dessutom också tydliga skrivelser och riktlinjer från såväl - Regeringshåll som - Europarådets landskapsavdelning om vad de båda parterna i och med ratificeringen högtidligen lovar varandra att genomföra. Det är ingen dum idé. Och det är något som vi, medborgare i Sverige, och Europa (genom EU), nog kan vara ganska glada över att det nu satts på pränt... Människor? Uppifrånperspektivet i Sverige är förvisso inget nytt på denna sida - titta gärna in gärna in på Landscape&Citizenssamlade nyhetsarkiv under fem år! Statens grepp över individen även i landskapssammanhang tycks aldrig riktigt tillåta svensken 
att fullt ut "vara människa" - i varje fall inte i
den mening
man tänker sig ordet på
andra håll i Europa. Det har bl a Henrik Berggren väl uppmärksammat och
vi refererar honom gärna (liksom Lars Trägårdh) på
denna sida.
Detta har skapat en ensamhetsgloria, påpekad även av t ex en god Sverigekännare som Carl-Henning Wijkmark i samma nyhetsarkiv ( klicka 2004!) andra och som kanske inte minst märks vid dagens kriser och förvandlingar i Europa och världen. Regeringens omvittnade svårighet att ta bladet från munnen inte enbart i ekonomiska utan även visionära och grundläggande solidariska frågor, blir allt tydligare. Hur hållbart blir det i en sådan tid att främst vilja styra och ställa medelst utställda detaljplaneringerar? Planeringar som trots att landet fortsätter att förfulas inför våra ögon från norr till söder fr a tycks hämta sin legitimitet ur invand, svensk tradition? Fler och fler svenskar både vill och kräver att få ta ställning i samhällsbyggnadsfrågor, som berör dem direkt. Exempel: nya Slussen i Stockholm, "pytte"-broars vara eller icke-vara i Ängelholm eller andra både svåra och viktiga framtidsfrågor, som utformningen av den gamla Färjestationstomten i Helsingborg. Aldrig förr tycks ELC:s krav på helhetssyn, deltagande och kvalitet i landskapsutformningen, klinga mer ödesdigert samtida än i ratificeringens svenska år ett! Det är tid för individerna att ta plats, som samhällsmedborgare och att ta ställning för landskapet både för kvalitetens och solidaritetens skull i Sverige! Medborgaren är mer än bara statist, mer än bara statistik! Därför tar vi här - till skillnad från många officiella instanser, som avstått - än en gång ett långt och eftersinnande kliv tillbaka för att med hjälp av Naturopa (idag: Futuropa), Naturopa 103/2005, (se även vår nyhetsplats från 2005) åter peka på behovet av det individuella för att nå det kvalitativa i landskapet. Landscapes&Citizens tror inte det går att isolera "skönhet" från annan form av kunskap; vi motsätter oss tanken att landskapet enbart skulle kunna tolkas av experter, som talar i medborgarnas namn. Som vid ovannämnda Stockholmskonferens, där en prominent talare ville göra gällande att "skönheten" enbart "ligger i betraktarens öga" - medan "värdet ligger i betraktarens kunskap."Detta är ett i grunden materialistiskt perspektiv, som i förlängningen bara kan ge några stora markägare - och deras naturvetenskapligt skolade "följare" - några poäng. Knappast det i Sverige redan utsatta landskapet i egenskap av personlig helhetsupplevelse, där många idag känner ett allt intensivare intresse av stå upp till dess försvar, uttrycka sig om. Ja, uppmärksamma som det försummade kunskapsområde i egen rätt det alltför länge varig i Sverige. Med ELC:s slutliga svenska ratificering - 5 januari 2011 - hälsar Landscape&Citizens skönhetens möjliga återkomst till våra nordliga nejder. Som Stockholms skönhetsråds Anders Bodin uttryckt det: "den Europeiska landskapskonventionen är en konvention i sakta jäsning!"  Du
som inte bara vill lyssna på svenska
materialisters aln/kubikmetrars-, läs: procentarspråk (vilket
du i och för sig kan
göra genom att klicka på bilden + "Sverige" -
Du, kan läsa lilla Danmarks bidrag i samma nummer: "Henrik NORDBRANDT, born 1945, In “Drømmebroer” (Dream Bridges) från 1998 i samarbete med Danish Literature Information Centre. Æbleblomsternes
lysregn størknede som tin og haven blev flad. Efter de langsomme år kom de hastige. Jeg åbnede en skuffe og blev ked af det. Inte
fullt så materialistiskt, vad? Eller, om du är mer lagd åt
att konstra till begreppen - varför inte? du är kanske kosmopolit - läs i samma
nummer: "Julien GRACQ, born / né en 1910, La forme d’une Ville"/ En stads form. Här ges i berättande diktform en mer insikt i hur ett "multipelt landskap" lever i många, många medborgares hjärtan... Tänk om vi levde i en Stat som gav sådant hemortsrätt, som fann medborgares verkliga berättelser om om sina livsmiljöer intressanta, utan pekfingrar?! Inte i en Stat där "Jag kan inte vara en fråga" (Nyhetsbrev Nr 8). I
lived in too close communion with Nantes – my picture of which kept being added to over the years as I did my “growing up” there – not to have trouble defining the place. If anything it’s the picture and its active hold that tend to define me: on the whole, looking back down the years at whatever period of my life, I see myself plunged body and soul into a much more immediate, more stimulating, more compelling element than you would normally apply the word “environment” to. When I try to distance myself a little from the complex of streets and squares that shaped me at my most susceptible, it’s a tricky business. For even when we’ve moved away, the things that impinged on our earliest years never quite stop exerting a distant influence, however small, on our continuing mutations. … So it was that the image of Nantes came back to me, rather like a spider spinning its web: first the spokes which I often followed out from the centre, and where this dual attraction exerted its naked pull, then the parallel lines, the lateral rungs, that hold it all together, lesser lanes for me, which I seldom took, shortcuts and passageways capricious cracks in the urban mass and familiar above all to the city dweller I never fully was. And captured in this web, hazardly, are names of places that colour the area round them, drawing a whole patch of the city out of the shadow like a light, paths so often trodden that the feet cannot forget, snapshots which do not overlap, which project on the city, rather than recomposing it, a patchy canvas, with opaque zones hovering in the gaps, like a badly developed photograph revealing itself in patches. Landskapet är ju v i -Så varför inte låta folk veta? Nantes
är Nantes - och Svedala... Men varför vore inte även följande lilla
betraktelse av Per Rådström något som hade kunnat försvara sin plats i Naturopa
och komplicera bilden av vårt Sverige en aning ? Vi precis som
andra folk även behöver väl bearbeta såväl analytiskt som existentiellt
- inte ensidigt ur
expertperspektiv: Skriver historikern Henrik Berggren i Underbara
dagar framför oss, 2010: "Kritiska röster började också höjas. Vällingby var 'den vita slummen', hävdade författaren Per Anders Fogesltröm i Expressen. Det var överdrivet, men den uteblivna gemenskapen i ABC-förorterna visade på en svaghet i Palmes och andra socialdemokratiska modernisters tro på att det starka samhället skulle väcka en ny solidaritet och samhörighet mellan medborgarna. Att bygga ut välfärdsstaten tycktes snarare minska än öka den mellanmänskliga kontakten i Sverige. Författaren Pär Rådström skildrade med mild ironi ödsligheten i de nya ABC-förorterna som i Vällingbys efterföljd byggdes i Stockholms utkanter under följande åren: Den
22 oktober 1958 invigdes den nya stadsdelen Södermossen. Den var
belägen på den plats där förut den s.k. södermossen legat, ett område
som av flera skäl fått förbli obebott sedan stenåldern. Nu låg där tio
punkthus om tio våningar, ett om tolv, samt en piazza, ett
community-center, en biograf som kunde göras om till kyrka eller
omvänt, en beauty-shop, två snabbköp, varav ett 'privat' och ett
Konsum. Dessutom fanns där en spansk bod som öppnats av en medelålders
dam, som gått på Konstfack i början av 40-talet." Det
kan inte vara "nationalistiskt", "otidsenligt", snudd
på "reaktionärt"
- att
som kommunrådet Miguel Odhner (S) i Kungälv, halvt på skämt försvara
den svenska västkustens
traditionella skönhetsvärden i form av en slående arkitektur i följande
mycket patriotiska ord:
"Bohus Fästning- our Acropolis!" © Nedan (överst): Kungälv,
2010, vid ett möte mellan Nord- och Sydeuropa. (Därunder, vä): Det första förslaget av Fosters & Partners tillsammans med Bergs arkitektbyrå rörande Nya Slussen, Stockholm, sedermera And Nya Slussen...?  © Mark
Isitt en arkiteturskribent i DN
Söndag (27 november) visar faran med
att tala för lite om landskap i Sverige: Istället för
Fosters&Partners vackra ursprungsförslag har
själva typen av
debatt
"förstört" Slussen. Vi ser politiker som har böjt sig, vi ser
en
svensk kulturelit, som själv saknar sinne för utsiktens,
estetikens fundamentala betydelse för kvalitet och
hållbarhet,
och som få vågar (kan?) reagera mot. Vi har inte
skaffat
oss de instrumenten... Kanske behövs även ett visst
utifrånperspektiv? Jmf Herman Lindqvist: Nya
Slussen är ett
mord på Stockholm ! i AB den 10 december Varför känns detta extra viktigt idag?Jo, för att vi i och med ELC:s slutliga ratificering nu bör vara mogna för klokhetens flerfaldiga röstkör, t ex i form av det stockholmska "Skönhetsrådets" varningar om Slussen. Vad gick det fel i arbetet med Foster's ursprungliga arkitekturförslag i tävlingen om "nya" Slussen? Var det både "Slussen-egna" och enligt vår mening vackert arkitektoniska nya broförslaget in mot Mälaren alltför farligt för trygghetsivrarna? Tanken att acceptera arkitektur(konst), som auktoritet, för provocerande i Jantelandet? Skönhet, lekfullhet och harmoni är grundvärden i ett naturligt friskt samhälle, som avstår från att distribuera "folkhälsa" uppifrån... Djärvhet ihop med en viss småskalighet kan vara just det som åter öppnar upp för ett mera "mänskligt byggande", som Adam Cwejman, i Göteborg, pläderar i sin blogg. Vi
behöver odla en
kvalitativ "landskapskultur". Vi måste lära oss mer om hur
lyckade
stadsbilder har tagits fram av ansvariga
arkitektbyråer med
utblick och hur dessa förslag lett till en varaktigt modern arkitektur,
insprängt i en stadsbild, som värnar om historiska värden...
Jmf Sören Sommelius i en annan landsända: Lär
av Liverpool. Närhetsprincip - Ja. Genuin sådan. Läs mer om vad som enligt Europarådets ministerkommitté bör vägleda medlemsländerna i genomförandet av konventionen i CM/Rec(2008)3!  Det har länge funnits en bred
enighet bland förståsigpåare om att Sverige borde ratificera
Landskapskonventionen, som togs i Florens år 2000, utan inskränkningar.
Nu har även Sverige fogat sig till raden av ratificerande länder. Bara
konventionstexten och de närmaste kringdokumenten visar klart dess
stora värde som "Ding an
Sich", ja, som
en metod, i sig. Det gäller bara att läsa
innantill. Men det snäva
expertperspektivet lägger lätt hinder i vägen för den insikten. Därför
blir just Europarådets egna ord
om landskapet som en
grundläggande aspekt av MR,
de mänskliga rättigheterna, något som vi
nu mindre än nånsin ska bortse ifrån! Torgens tid är här.
Landscape &
Citizens har
skrivit om detta sen starten av denna
webbsida, 2006. Redan i samband med Johannesburgmötet om hållbar
utveckling 2001 var Europarådet på plats med sina Guiding
Principles
for Sustainable Development of the European Continent.
Och varför? Jo, därför att ansvaret för vad som händer/inte händer med
landskapet främst faller tillbaka på vad den enskilda
(rätts)staten förmår/inte förmår göra. Det gäller alltså att se Staten!
Och alldeles särskilt i Sverige,
där vi ju vant oss vid en hel uppsättning
luftiga FN-principer och -rättigheter, som då alltid omger de
små små
grupperingarna (barnet, kvinnan,
mannen, minoriteterna...) - sällan dessa
gruppers återkoppling
även
till den "stora" omgivningen: livsmiljön - landskapet,
ett lands territorium och rättsregler. Det
går alltså inte ett ögonblick att bortse från att landskapet även har
en politisk roll och att fortsatt tystnad om
detta
idag måste ha
direkt politiska orsaker. Så sent som 2011
konstaterar Strömberg & Lundell, Sveriges
författning, 21
uppl., att "som juridiskt
begrepp är medborgarskapet en fingerad rättslig kvalitet" (---) Våra
grundlagar säger (...) ingenting om statsterritoriet." Nöjer du dig med detta, lilla
vän?
Jämför även ett nyckeltal av
professor Michael
Jones, norgebaserad kulturgeograf,
i samband med ELC:s 10-årsdag förra året: The
art of effective
participation: a scientific assessment. Där
berättade han om en bok han skrivit tillsammans med den
svenska geografen Marie
Stenseke, där bl a en amerikansk "ladder of participation"
från 1960-talet
togs upp, liksom de - betydande - hindren på vägen mot ett
deltagande bortom läpparnas bekännelse. Det handlar om
att våga ta tag i sådant
som "rasism,
paternalism och motstånd mot maktfördelning av dem som
innehar makten", även hemmavid... Men också om: "inadekvat politisk eller
socioekonomisk infrastruktur och kunskaper från medborgares sida,
inklusive olika svårigheter när det gäller att organisera
medborgargrupper så att dessa blir representativa och ansvariga,
isynnerhet
där det råder torftiga förhållanden, alienering och bristande
förtroende." Landscape&Citizens
menar
att det inte vore så dumt om implementeringen av ELC
tog sin
utgångspunkt i erkännandet av dessa grundvillkor. Låt oss även
från början ta hjälp av andra - federala program i
medborgarrörelsens amerikanska 1960-tal, norrmän, polacker,
engelsmän, tyskar, fransmän, "whatever" - men inte tro att vi
kan
genomföra denna konvention med idel hemsnickrade modeller enligt svensk
stuprörspolitik... Ett
sätt att bidra till denna utveckling påminde Landscape&Citizens
om i samband med valet
2010. Vi påpekade i ett par artiklar i Helsingborgs
Dagblad
att
medborgarna kunde ha rätt att få veta hur
de politiska partierna ställer sig i olika frågor som berör deras
landskap. Frågorna
om vad medborgare som går till val får veta av sina politiker
om landskapsbild och samhällbyggnad är
knappast mindre aktuell efter detta val. Vad säger ditt parti om den "Europeiska landskapskonventionen"? Om "landskap", överhuvudtaget? Gå in och kolla direkt, just click:         Det
är genom medvetet politiskt arbete på lägsta möjliga
nivåer (subsidiaritet) och
respekt för individers rättigheter och skyldigheter i
Sverige och på andra håll, som vi kan
börja ta till oss att landskapet
just precis är vi själva, i meningen individer (väljare) likaväl som intressen (grupper) "We
are the Landscape"! En viktig insikt, som bör väckas nu, för att inte landskapet i globaliseringens tid och den rättslöshet detta för med sig ska förlora ännu fler av sina mera ömtålioga kvaliteter. För att landskapet i Sverige inte ska få förfalla... | ||||||||||||
| Nytt & TRYCKT 2012-03-28  Ur programmet: "Har vackra landskap någon kraftfull försvarsadvokat i en tid när jord och skog förväntas leverera bröd, brädor och bränsle i en omfattning som aldrig tidigare? Varmt välkomna till ett samtal om skönhetens betydelse i landskapet! Jenny Jewert har på uppdrag av KSLA:s kommitté för hållbar utveckling skrivit ”Inte av bröd och brädor allena”, en essä som tar läsaren på besök till Frödings landskap, pittoreska fjällmiljöer och soptippar som förvandlats till populära utflyktsmål. • Vad är vacker natur? Ligger skönheten i betraktarens öga, eller har landskapsarkitekten, naturvårdaren, skogs- och agrarhistorikern och konstnären tolkningsföreträde? • Är vi biologiskt programmerade att tilltalas av vissa miljöer eller växlar våra landskapspreferenser lika kvickt som modet inom konfektion och inredning? • Hur har vår syn på vad som är vackra landskap förändrats över tid? Efter författarens presentation och reflexioner från tre inbjudna kommentatorer inbjuds deltagarna att delta i samtalet, som kommer att spänna över många spännande frågeställningar och historiska, filosofiska och evolutionsbiologiska perspektiv. Jenny Jewert är skribent och journalist med inriktning mot vetenskap, miljö och politik".  Nu
är sammanfattningen av den intressanta - men rätt "nationella"
landskapsdagen i Stockholm ute. Läs här alla dagens presentationer. "Sverige har nyligen ratificerat den Europeiska landskapskonventionen (ELC). KSLA, KVHAA och RAÄ anordnar detta inledande seminarium om landskapskonventionen och dess genomförande i Sverige. Hur ser kunskap och kunskaps-produktion om landskap ut? Hur kan kunskapen förstås och nyttiggöras? Om forskning kring landskap och om forskningens tillämpning." Platsen var KSLA, Drottninggatan 95 B, Stockholm, dagen 11 maj 2011. 2011-06-23  Strukturbild 2.0 är slut. Flerkärnighet i Skåne ...
är namnet på den senaste rapporten från Regionens arbetsgrupp kring
fysisk planering." Hur yttrar sig den skånska flerkärnigheten?" frågade
gänget som gjort ent inventering av ett jättefält - som
kommunerna
tycks efterfråga i varierande grad... "Vilka är Skånes styrkor och
svagheter och vilka regionala effekter kan kopplas till
flerkärnigheten? Detta är några av de frågor som belyses i Strukturbild
för Skånes rapport om flerkärnighet. Utgivare: Strukturbild SkåneÅr: 2011" Vad händer nu? Det undrar nu inte utan otålighet Landscape&Citizens, som kommit med flera goda förslag. 2011-05-20  I ett påfallande nyktert dokument från i maj, som för den intresserade allmänheten även finns tillgängligt på Europarådets hemsida punktar den ansvariga myndigheten, RAÄ, läget för landskapet i Sverige efter den svenska ratificeringen av ELC: European Landscape Convention in Sweden the process so far and current state. Dokumentet är fullt av vällovliga avsikter - som dock alla lider av den lilla begränsingen att ELC utanför Sveriges gränser tycks kliniskt bortsopat för den intresserade svensken. För som man säger med en som det verkar lugnande nick bakom mot regeringskansliet: "No new systems or institutions will be established due to the ELC. Focus on enhancing performance of existing policies and systems". Det förefaller vara läge för den andra sidans info om konventionen att också komma fram! Vill du prenumerera på L&C:s nyhetsbrev? Testa genom att läsa i pdffil här. 2010-11-03  I november kom Skånes första regionala kulturplan. Regionnämnden verkar ha haft lycket brått att se till så att Skåne får del av nya portföljpengar från kulturrådet redan 2011 och gjorde ett snabbt jobb. Något som många, av de ca 75 yttrandena, alla kategorier, även påpekade. Det finns anledning att se över saker i själva upplägget, menar även L&C. Se vårt yttrande om planen. Å andra sidan hoppas vi att det nu snart ska finnas resurser för mer hållbart internationellt och intererregionalt samarbete i just dessa frågor... Hur andras Regioner ser på kultur och går till väga med sina kulturprogram vad avser landskapet är viktigt för landskapet i Skåne. Är det kanske dags att både Stockholm och Regionen bättre accepterar olikheter i analyser och att dessbättre sen länge lever i en annan värld i Skåne och Öresundsregionen - än 1658? Läs kulturplanen på Kultur Skåne på www.skane.se. 2010-10-18  Så fick L&C:s
arbete med ett europeiskt guideprojekt sin första mer
vetenskapliga form, åtminstone enligt den vetenskapliga
kommittén för som firade ELK:s 10-årsdag i Florens, Living landscape,
med Uniscape.
En kommitté bestående av Marc
Antrop, Gian Franco Cartei, Saša Dobričić, Michael Dower, Almo Farina,
Yves Luginbühl, Carlo Magnani, Annalisa
Calcagno Maniglio, Bas Pedroli, Michel Prieur, Riccardo Priore,
Florencio Zoido. De tyckte att Eva Salevids och Erik Skärbäcks
tankar om
att utnyttja
Europarådets modell kring europeisk landsbygdsutveckling, till
exempel inom
ramen för ett regionalt landskapssekretariat, var tillräckligt
intressanta för en publicering. I Skåne finns ju även,
som regionstyrelseordföranden, Pia
Kinhult, sagt,
en landsbygd
av liknande karaktär, som det kontinentala Europas.
Något som borde underlätta för de projekt, som inte så gärna
ser Skånelandskapet förvandlat, "neråt", till
ett skramlande Disneyland. Mer om bakgrunden till projektet på Fördjupning och
på vår beställnings/nedladdningssida/Forskning.
Vad säger du? 2008-11-01  snusbruna skriften från
Vulkan/Tankesmedjan Det Osynliga, som sedan blivit det mycket
omdebatterade resultatet, kan ännu köpas på www.vulkan.se och L&Cär glad att vara med. Vi menar
dock att underrubriken, "Hur
ska Sverige bli världens bästa kulturland?" är rätt olycklig.
Är det verkligen nynationalismdetta
land behöver på vårt statligt förbisedda, stackars kulturområde?!
Naturligtvis inte. Hellre då den mer hållbara ambitionen att svensk
kultur inte ska underskrida
europeisk standard. Så lägger vi i vår "skuggutredning" ut texten om
vikten av flera språk,
när "kulturarv" diskuteras. Varför inte använda den kulturarvsreserv
för JOB som finns förborgad hos alla språkkunniga svenska akademiker?
Jag tänker inte i första hand på engelska - maktens språk... Plus att
svenska
bönder, som ju får EU-bidrag, rimligen även bör återleverera v ä l s k
ö t t a
landskap i hela det avlånga landet... Ser
vi
detta idag? Vad kan göras för att fler ska se och d e
l t a ? Se där vårt lilla försök att vrida debatten mer i
ELC:s/Europas riktning... Mer: www.skuggutredningen.se. | ||||||||||||
©SCANPIX
