|
Språk |
|
Start |
|
Kalendarium |
|
Nyheter |
|
Fördjupning |
Landskapscitatet"Hon gick på två ben. Trots att det gjorde henne långsam och sårbar för rovdjur. Människan är en usel löpare. Två ben är sämre än fyra- Det är därför vilken flodhäst som helst lätt slår Usain Bolts fenomenala världsrekord. Så vad var anledningen till detta märkliga beteende? Jo, våra förfäder ställde sig upp för att kunna se varandra i ögonen och för att få två händer fria. Detta för att kunna samarbeta och hjälpa varandra. Så blev hon Människa, den där apan för fyra miljoner år sedan i tidernas begynnelse." Gunnar Bergdahl, kulturredaktör, 2010  © Personage" av Joan Miró, 1967 gjord av slaktkubb, metallock till vetekornsbehållare, strågaffel... politikområden. Det är naturligt eftersom arkitektur i vid bemärkelse omfattar alla av människan skapade byggnader, interiörer, anläggningar, offentliga rum och landskap. Arkitektur handlar om beständighet, användbarhet och skönhet, men också om helhetsperspektiv och sammanhang. Och, som sagt, politik." Sveriges Arkitekter, 2009 "En modern gruppbyggd trädgårdsstad med ett radiellt gatunät och tätt placerade småhus på mycket små tomter. projekteringen av villor och radhus har gått hand i hand med detaljplanearbetet." Cecilia Björk Lars Nordling Laila Reppen, arkitekturskribenter, 2009 "Levitt built similar boxy structures one after another—seventeen thousand side by side on 1,200 acres of potato fields, 25 miles from Manhattan. Then he built two more Levittowns in Pennsylvania and New Jersey. Traditional builders of the time were lucky to finish four to five homes a year. Levitt and Sons pumped out more than thirty in a day. Soon Levittown grew into the largest housing project in American history. 'Levitt was the Henry Ford of builders,' (...). “He broke each job down into pieces so small that it required very little skill.” (...) Over the next twenty to thirty years a whole generation forgot how to build carefully. " Ellen Ruppel Shell, amerikansk undersökande reporter, 2009 "I Sverige är det dessvärre ont om imponerande byggnader med kolonner. Kanske är det en sådan där svensk jante-lags-grej: du ska inte tro att du är något. Inte ens om du är ett hus. Här är offentliga byggnader antingen anspråkslöst tråkiga eller brutalt fula, i många fall byggda i den slags blaskiga betongmodernism som dominerar stadskärnor över hela landet. Jag har full förståelse för argumentet att en strängt klassicistisk miljö kan upplevas som högdragen och kylig, men kanske skulle en respektingivande byggnad signalera något positivt: Vi på Försäkringskassan (...) I USA har man fattat grejen, där ser inte bara de riktigt pampiga byggnaderna (…) ut som grekiska tempel, utan många domstolar, småstads–postkontor och bibliotek har ett par kolonner vid entrén.” Tidningen Axess, 2009 "Visst, det är bra om konsten griper in i samhället, bygger broar och vidgar horisonter. Men ska man inte stå på näsan lär det bli oundvikligt att återinföra kvalitetsbegreppet. Kulturministern har föregått med sitt exempel. Andra lär följa efter, om än inte i samma spår." Thomas Anderberg, kulturjournalist, 2009 "Vi hade en gång uppfattningen att vi gemensamt, öppet och i grupp kunde åstadkomma förändringar och värna våra medborgerliga fri- och rättigheter. (...) Idag uppfattas vi i lagstiftningen som passiva, skyddsbehövande och samhällsansvariga enbart på valdagen. Ska vi verkligen gå med på det?" Ami Lönnroth, politisk kolumnist, 2009 "Det som kompletterar föreliggande uppsats är framför allt en empirisk studie med spetsen riktad mot just Tomarps historia. Det bör utredas huruvida det föreligger arkivmaterial som omfattar Tomarps ekonomi, diarier, brevsamlingar och andra handlingar som kan svara på frågor om trädgården vid Tomarp. Norska arkiv borde vara intressanta eftersom Giedde var verksam där under ett par decennier, kanske kan brevsamlingar omfatta korrespondens från eller till Giedde. Likaså kan danska arkiv omfatta handlingar rörande Giedde, likt vårt svenska Krigsarkiv där registrering över beslagtagna handlingar borde återfinnas sedan svensktiden." Erik Wahlsteen, 2007  |
  © Tomarps Kungsgård, Region Skåne, Sverige © Regionala Naturparken i Vogeserna, Europeiska Regionen Alsace, Frankrike Dags för oss (region)medborgare att se och delta i planering för landskapets "attraktivitet", inom ramen för civilsamhället - och Landskapskonventionen?  Skånskt "bi-produkts-landskap" för 10-talet? Människors bild av landskapet är en mer central aspekt än många tror eller vill bry sig om. Landskapet ska enligt Landskapskonventionen s e s och f ö r s t å s bredare än idag. Mycket tyder på att detta behövs. Det finns många landskap som står inför hot att förfulas, förfuskas, i sista instans förfrämligas för dem som kanske bryr sig mest om det. De riskerar då att förlora befintliga resurser, som kan ha med regional attraktivitet och ett klokt, framtidsorienterat användande av naturresurser att göra. Se: Definitioner. Frågan är inte lätt. Men viktig! På vilka grunder skulle ett gott deltagande kunna organiseras - utan att alltför många människor känner sig överkörda? Hur får vi in människans naturliga samarbetsvilja i politiken???? © Rädda Söderåsen-aktionen, Svalövs kommun, hösten 2009. "Och, som sagt, politik.""Pastischmodernism?" - I  I
juni förra året ställdes frågan på denna sida om hur vissa rent yttre
svenska landsortslivsmiljöer - typ Gnosjö, eller Stömsund
- också kan återverka på invånarnas hälsa. Boken I ohälsans tid av några Lunda-etnologer tycktes ge belägg för att hälsan delvis är dålig.
Det var samma period som en utställning
om IKEA visades på Liljevalchs i Stockholm, enligt en radiokritiker
utan större eller djupare kritiskt perspektiv. Men boken Cheap - The High Cost of Discount Culture började synas i svensk media... Bra, för boendefrågan är akut på sina håll och blir en allt viktigare både nationell och regional fråga enligt Landscape & Citizens. Som ju i all ödmjukhet försökt sätta ord på denna fråga ur ett konventionsperspektiv, sedan staren 2006. Se "nygamla" bilden nedan, där huset och livsmiljön till 100 % tycks inordnat under marknadens perspektiv: konsumenten är allt - medborgaren i dessa frågor oftast ingenting... (Inget ont om Lintab, bilden valdes som ett exempel för att visa en svensk samhällstendens). Läs ett stycke ur boken Cheap - om du törs... Anhängare av löpande-bands-principer i politiken göre sig inte besvär! Bokens författare, Ellen Ruppel Shell, tar upp "det moderna" ur ett för det moderna Sverige mer ovant perspektiv. Hon menar att arkitekturdesign måste underordnas konsumentens kvalitetskrav mera. Och därmed närmar vi oss ett landskapskonventionens perspektiv, Inledningen: "som önskar uppfylla allmänhetens önskan att kunna glädja sig åt landskap med hög kvalitet och att spela en aktiv roll i utvecklingen av landskapen" Hon citerar en designer från Texas, Brent Huu, som påpekar att utvecklingen på den amerikanska bostadsmarknaden gått så långt att den vanlige konsumenten utan att husen blivit billigare inte längre har tillgång till hus byggda med hantverksskicklighet, vilket fortfarande gick före andra världskriget. Skälet skulle vara lika enkelt som tänkvärt: "Most of us don’t think we deserve it.” Hon berättar om byggnadsherren William Levitt. Denne blev den amerikanska bostadsmarknadens Henry Ford genom att skapa den standard, som sedan i stort sett okritiskt tagit över av Sverige. Läs mer. Det var inte bara regeringen som stödde tuffa entreprenörer av Levitt's typ. Också pressen började sprida sådana idéer som att riktiga källare egentligen var "omodernt". Det var bara för Levittown-hemmen att "casha in", när villor utan ordentliga dörramar, golv av genomgående lineoleumtyp, minimal landskapsplanering, etc, blev legio. I gengäld kunde tvättmaskin eller inbyggd TV ingå i köpet. Som Levitt uttryckte saken: “Any damn fool can build homes. What counts is how many you can sell for how little.” Landscape & Citizens tycker att det här är viktiga upplysningar i en tid när Sverige uppges ligga på nedre halvan ifråga om antalet nybyggda bostäder jämfört med övriga nordiska länder. Och i en tid när massor av nya bostäder planeras regionalt. När frågorna nu uppkommer om hur och med vilken grad av medbestämmande från (upplysta) boende, förefaller den Europeiska landskapskonventionen mer än någonsin aktuell. Ratifierar vi ELK, får Sverige tillgång till såväl en god strategi, beprövade metoder som bra modeller. Mer. Cheap kan alltså med fördel kopplas ihop med modernismdiskussionen i Sverige, vilket alltså alltfler forskare och författare, t ex de båda etnologerna Jonas Frykman och Kjell Hanssen nu också börjar göra, om än ofta indirekt. Mer tvärvetenskaplig landskapsforskning behövs dock.
Vi
konstaterade även i juni att det nu kommer en alltmer engagerad diskussion och kritik av
vad som kallats svensk "pastischmodernism", t ex i Axess nr 4, 2009. Johan Lundberg, i en intressant ledarartikel, skräder inte orden: ”I detta nummer av Axess vill vi visa på de destruktiva konsekvenserna av att en dogmatisk, modernistisk självförståelse har fått dominera inom arkitektur och stadsbyggnadskonsten under 1900-talet. Men vi vill också visa fram alternativa sätt att se på arkitekturhistorien, till exempel såsom bestående av en mängd stildrag, vilka det står var och en fritt att efter behag välja mellan, på basis av kriterier som trivsel, skönhet och funktionalitet, snarare än utifrån en självutnämnd expertis' godtyckliga påbud om vad som är eller inte är i samklang med nutiden." Det låter som om Johan Lundberg Johan redan hade läst Så byggdes villan, fast den kom först i september! Efter att själva ha läst denna, ger vi honom både rätt och orätt. Det är ett faktum att i de svenska "villamattornas" 1900-tal har generalistens perspektiv sakta men säkert gått förlorat. Detta perspektiv behöver återkrävas! Mer än enbart design, årtals- eller decennietrender, måste vi diskutera den landskapsbild, som vi i någon bemärkelse alltid har gemensamt med andra, utan att därför äga den var och en för sig... Vi bör då ha fokus på fler än enbart våra egna planerare; det är hög tid att vi får in mer av den europeiska debatten på arkitektur- och landskapsområdet i Sverige. Något som redaktionen i Axess-numret tydlligen också för sin del kände. Det finns f ö även anledning att påpeka att kritik mot höga "torn" verkligen inte bara är en fråga för stadsbor! Läs t ex www.faringtofta.norra.se och deras stimulerande Uttalande om "torn" i skogen, vars eventuella bygge fler borde tillfrågas om: "Vindkraftverken kommer att kunna ses vida omkring och påverka många andra lokala boendes utsikt. Det är inte framlagt värderingar om, vilka konsekevenser det kan kommat få på fastighetspriserna, som är av vital ekonomisk betydelse för husägarna." "Åsikter som dessa hör till de grundläggande frågor medborgare önskar dryfta - isynnerhet ett valår. Men
var börja, om man vill (åter)vinna ett (svenskt)
landskapsperspektiv som även respekterar enskildas och generalisters
kunskaper
inom civilsamhället - folk som ibland kan massor om rysk, polsk,
italiensk, etc, arkitektur och landskapsuppfattning -
liksom svenska planerare? Och som ibland menar att det finns
skäl att avstå från
ett "systemtänkande", som
många upplever att det sitter i väggarna? "Uppifrånperspektiv"
är ett annat ord... "Pastischmodernism?" - II Kanske ska vi börja med att se Landskapskonventionen ratificerad (alltså godkänd), enligt regeringens förslag.
Landscape & Citizens tror att Sverige nu är moget att ratificera
Landskapskonventionen - med eller utan författningsförändringar!! Fler kan börja kolla saker och ting själva, genom att det faktiskt har hänt mycket på landskapsområdet i Sverige de senaste åren: ta kontakt med sitt lokala plankontor eller läsa in sig på höga hus, pastischmodernism, senaste internationella konferensen, eller annat. Mycket har redan gjorts, och görs, för att fler svenskar ska kunna vara med och (lära sig) bedöma ett folkhemspräglat Rostsverige, ett ur estetisk synvinkel uppfattat "Ful-Sverige", etc. Mer. Exempel: Den debatt om höga hus och, som gavs prov på av Axess men även initierats av Nordregio i våras, m fl, har nu fått en fackboklig uppföljare i form av Augustprisnominerade: Så byggdes villan - Svensk villaarkitektur från 1890- 2010.    © Formas Hösten
2009 kom en ganska snygg politisk skrift utgiven av svenska
alltför länge, alltför tysta, arkitekter: Arkitektur och politik: Nu vill man bl a synliggöra landskapet mer kvalitativt och uppmanar politikerna att: "Inrikta politiken mot större mångfald och undvik normer, sektorstänkande, stordrift och kommersialisering som stöper nybyggandet i samma form och förenklar stadens strukturer. Planera för variation i bebyggelse och upplåtelseformer." Det låter ju ganska enkelt. Och som de tre författarna till Villan, Cecilia Björk Lars Nordling Laila Reppen, skriver, kan sådan här kunskap "medverka till att villors ursprungliga arkitektur och inredning bevaras eller återställs." Men vi ska nog inte undervärdera vad bristen på integration och känsla för det gemensamma utifrån en mer accepterad olikhet så länge hunnit göra med oss svenskar... Till vilka ideal ska de två miljoner villorna i Sverige förändras ( där så behövs)? Till en större likhet med sina katalogmässiga "likar" inom decenniet? Eller till en allmänt mer estetiskt orienterad övergripande tidsanda i samhället? Detta är svåra frågor, som denna bok förvisso sätter igång en massa tankar kring... Men vi behöver sannolikt även fler amerikanska varningar från Cheap! och andra håll, t ex via de europeiska förebilder som förmedlas av Europarådet. Det svenska landskapet har bara alltför länge styrts av en "opersonlighetskult", upphovet till ett många gånger urbota trist folkhemslandskap... Eller? Där har många svenskar, bortsett från att riskera ha blivit avtrubbade eller estetiskt, eller demokratiskt, "stannade i växten", länge, länge saknat möjlighet att känna sig inviterade till dialoger om hur miljöerna bäst, långsiktigt och vacrast utformas i vår nordliga utpost. På kunskapens grund. Att skapa en motvikt till detta tror Landscape & Citizens skulle kunna blr en svenskt ratificerad Landskapskonventions verkligt långsiktiga uppgift. Läs vårt s k "spontanyttrande" till kulturdepartementet - ett viktigt dokument från Europarådet - om detta under rubriken Aktuellt på startsidan: Det behövs en landskapskultur, som kan bli ett bestående intresse för kommande generationer, i Sverige... Mer under Nyheter/ Do-it-yourself (landscape) Behöver vi inte fler fler prov på svensk upptäckande journalistik - eller gränsöverskridande forskning - av det slag en Ellen Ruppel Shell levererar??? Hon, som kan skriva att hon bor i ett gammalt viktorianskt hus, en gång i tiden byggdt för en snickare och som hittills har "withstood the rigors of 141 New England winters. I expect it will last at least 141 winters more." Gott nytt Landskaps-Decennium!
"Vald" eller "uthärdad"
identitet i dessa arketypiska svenska landskap? En frånvaro av landskapskultur
- som genom decennier, ja, århundraden snarare inympats på
svenska folket i form av antingen dåliga
myndighetsstrukturer eller en oskicklig d:o utövning? Eller är den (inbyggda) boende- och landskapsmässiga isoleringen för människorna på individnivå demokratiskt "självvald"? I så fall ett oblitt öde... Debatten om det svenska landskapets rent yttre aspekter lär gå vidare långt in på 2010-talet. - Därför landskapet!Identiteten - en aktuell, för att inte säga brännande fråga, fråga i tiden!
Landskapsidentiteten är ett komplext begrepp, som ofta förenklas, bland annat i politiska syften. I Frankrike har Nicolas Sarkozy och hans män dragit igång en stor debatt om nationell identitet under hösten, vilket är ett sätt - kanske ett bra sätt - att komplicera verkligheten - för dem som vill göra den fyrkantig... Jämför den stora spännvidden av identiteter i Naturopa om Landscape and Literature. Numret, som var det sista med detta namn - tidningen har sedan slutet av 2008 bestämt sig för att istället gestalta vår gemensamma framtid: Futuropa - skildrar fantastiskt i ord och bild landskapen i hela Europa. Se även vårt avsnitt om Rumänien på sidan Landskapsvärdering. När turen kommer till Sverige serveras läsaren en dagboksanteckning av en universitetslärare under "en resa från Södra Sverige till Norrlanden i Norge år 1816" (sic!). En påtagligt lågmäld, för att inte säga prosaisk beskrivning av ges av det svenska landskapet inom Europagruppen: "Tanum den 4 maj. Vägen hit lopp öfver bruna ljunghedar med gråa granitkullar [...]. På en platt granitklippa såg jag en märkvärdig jättegryta. Hon låg högre än omgifningarna åt varje sida. Hon kan således ej ha blifvit utgräfd av någon nedstörtande fjellström; men huru hon blifvit så utkarvad som hon är, lemnas därhän. Jag vill blott tillägga att hon är 3 1/2 aln djup, 1 1/2 meter tvärt öfver öppningen och utvidgad nedåt [...]" Kan svenska folket i all sin diversitet verkligen inte måla upp sina landskap med bredare och kanske mäktigare penseldrag än så? Läs resten av dagboksanteckningen, se illustrationerna för Sverige - liksom för alla länderna i Europarådet - och begrunda landskapens synbara identitet: Naturopa 103/2005 (pdf-fil, 4,3 mb, engelska/franska). Nu mogen för Futuropa? En modern, europeisk tidskrift om kulturarv, utan ideologiska övertoner, som Europarådet ger ut.  Läs också VÅR PLATTFORM I TIDEN:Landscape & Citizens tycker att i Sverige, där tyckarna alltid varit många, kan man undra vilka (experter) som (bör) betrakta vilka! Det opersonliga myndighetsperspektivet blir hos oss ibland väl - starkt: Demokratin i meningen "ömsesidigt deltagande och givande" får i praktiken maka på sig... Vad säger Landskapskonventionen om det? Landscape & Citizens tycker att man bör : - tydliggöra MR-perspektivet (mänskliga rättigheter), som är så levande i Landskapskonventionen - skapa en genuin breddning i experternas led. Detta nämns även som ett önskemål i RAÄ:s Förslag till regeringen om hur konventionen kan genomföras i Sverige - förbereda en landskapskultur, som underlättar för fler erfarenhetsmässiga, humanistiska och historiska kompetenser och kunskaper, än än dem som återfinns inom svensk nationell förvaltning. Bildning är ett politiskt mål, som är lika viktigt som väölfärd. Då skulle vägen kunna öppnas upp för större integration och mer jobb och syselsättning i landet, som behöver detta. Kanske särskilt för dess landskap! Detta framhålls i vårt förslag till Regeringen - vilja ta intryck av fler europeiska kulturer i Sverige än den anglosaxiska! Våra livsmiljöer, inklusive det sköra byggda kulturarvet kräver idag denna breddning, och den är rimlig också med tanke på betydligt större internationella erfarenheter/kunskaper hos befolkningen idag jämfört med förr. ap - Ge större plats för de stora språken i Europas i svenskt samhällsliv. Detta gynnar förståelsen för landskapsbild och landskapskultur i landet och stärker civilsamhällets deltagande. Språkets stigande roll framhölls senast i samband med det internationella seminariet Landscape and driving forces, i Malmö/'Alnarp, under Sveriges EU-ordförandeskap Du finner den för övrig också i något tidigare version under Vad vi vill. Tack för att du lyssnade. - Därför Landskapet!Landskap och identitet "för Sverige - i tiden"? Sverige är av idag ett av sex länder, som ännu har nöjt sig med att endast underteckna den Europeiska landskapskonventionen. En konvention börjar inte "gälla" förrän den också har ratificerats... En konvention, jämngammal med årtusendet, och av centralt intresse för synen på det Europa som nu tar form, menar vi! Men i väntan på en ratificering, har det nu hänt massor av intressanta saker i Sverige:  Här till vänster ser du en alpbild,
C D Friedrichs berömda "Traveller above the clouds".
Den är här hämtad från Europarådets tidning för hållbarhet, Naturopa, och har varit med på denna hemsida sedan starten 2006. Franska dåvarande miljöministern för
Regional planering och miljö, Dominique Voynet ( De Gröna), skrev här, redan 1998, om landskapets "långa historia":
"It is not possible to discuss landscapes, our surroundings of tomorrow, without referring to the past. In our old continent of Europe, human beings have been leaving their mark on their environment for thousands of years, shaping landscapes according to their activities". Exemplen hämtade hon från atlantkuster där bönderna rensade bort gamla ekskogar för att uppföra fördämningar, eller från träsken som medeltidens munkar torkade ut eller från bergen där herdar alltid följt i sina getters spår. Överallt skapades: "landscapes which might be described as by-products of their economic acitivities". [---] "As a result of our ancestors' unrelenting efforts we have a tremendous variety of types of scenery and landscapes, which many countries envy us." Voynet konstaterar något som vi sällan - trots att svenska medier ju dagligen skriver om mångfald - att denna landskapsmångfald är hotad i Europa idag - såvida vi inte aktivt värnar den: "This state of affaires is incompatible with the wishes of a growing number of Europeans, who aspire to live and travel in pleasant suroundings." 
Vad har hänt i Sverige? Jo, bl a som vi berört här att Kerstin Ekman 2007 kom ut med sin uppmärksammande bok Herrarna i skogen. Hon ville använda ordet "landskap" i "svensk och selandersk mening". D v s? "Sten Selander använder ordet landskap i den betydelse som i SAOB definieras som 'landområde som med avseende på terrängformer, växttäcke, antropogeografiska förhållanden o. dy. bildar en enhet' . (---) För honom ligger det inget problem i att föreställa sig och beskriva landskap som människor aldrig sett; " Men trots sin egen stora förkärlek för Selander, tillåter hon sig konstaterandet: "Hos kunniga svenska beskrivare av vårt landskap finns en bottensats av sorg. Vi tycks alltid sörja något förlorat." Och kommer via Simon Schama, en engeslskspråkig författare som år 1995, i Landscape and Memory, fram till att att en sådan grundattityd kan avvisas som en illusion. Schama, citerad av Ekman: "Objectively, of course, the various ecosystems that sustain life on the planet proceed independently of human agency, just as they operated before the hective ascendancy of Homo sapiens. But it is also true that it is diffficult to think of a single natural system that has not, for the better or for worse, been substantially modified by human culture." (---) "And it is the argument of Landscape and Memory that it is used not for guilt and sorrow but for celebration." så, endast så, tycks Ekman acceptera att ett svenskt nationellt koncept om en av människor oförstörd helt natur får lov att s a s kulturaliseras - vilket bl a gör att vi slipper en tidigare "skuldtyngd beklämning över sakernas tillstånd". Mycket ord och en del förbehåll! Då är det lättare att direkt ta till sig - i ett konventionsperspektiv - Johannes Ekmans samtidigt skrivna bok som också också handlar om skogen, Skogen i vårt inre - Utmark och frihetsdröm - ett svenskt dilemma! - men som mindre håller sig till teser än visar oss skogslandskapets långa kulturella inverkan på alla på dessa breddgrader: Även denne Ekman visar oss en Caspar David Friedrich-bild, Der chasseur im Walde ( till höger), och han citerar en fin diktstrof av poeten Verner Aspenström om den nordiska själen: "O dessa mörkar skogar inom oss där jättarna slumrar Det som vi kallar själen är bara en vandrande solreflex under träden En uthuggning dit det snedställda ljuset når" Det handlar om begränsningen i ett landskap, som varken skapar insikt eller utblick! Risken för monotoni - och dess inverkan på själen... Därför menar Landscape & Citizens att Friedrichs första bild (ovan) av en universell vandrare fortfarande är den viktigaste. Medborgaren i ett alltmer komplicerat, intressant och territoriellt Europa kräver en människa som: ser/perceives... Som i Landskapskonventionen.
En som också insiktsfullt belyste vad en lokal identitet rörande landskap kan vara i ett Sverige, där städernas och landsbygdernas landskap ännu hålls alltför strikt isär, är Allan Gunnarsson, Agr Dr och landskapsarkitekt. I en artikel i boken Minne och myt – Konsten att skapa det förflutna från Nordic Academic Press, berättar han med exempel ur sitt och sin fars liv - och litteraturens - hur själva träden för många av oss i Norden leder oss in mot en typ av landskapskultur. Träd kan bli: "en del av det minneslandskap som jag och säkert många andra bär med sig. De är orienteringspunkter och landmärken i världen omkring oss, men ännu mer och tydligare i det geografiska informationssystem som minnet i viss mån är." Hans personliga minneslandskap talar nog till många svenskar: "I mitt eget liv har vandringen gått
från de första barnaårens relativt slutna
trädgårdsrum, via inägolandskapets
åkrar,
ängar och trädindivider till
ungdomsårens skogsvandringar och naturutflykter.
Trädgården som jag bars ut i redan under min
första sommar var de första åren platsen
för min hemkänsla. Med stigande ålder och
aktionsradie flyttades min hemkänslas centrum allt
längre från gården och trädgården
och så småningom blev jag ett naturbarn och en
naturmänniska som lätt övermannades av
främlingskap i människornas krets, men som kom hem
där ensamheten och naturkänslan
var påtaglig. Det var först när jag i
30-årsåldern fick egna barn, som jag via dem hittade tillbaka till
trädgårdsrummets trygga och slutna värld.
Nu står jag där i ambivalensens landskap med en fot
i trädgården och den andra i naturen, tacksam
för alla dessa mer eller mindre mytiska minnen
från en allt längre livsväg kantad av
träd och människor. Men också nyfiken på vilka nya
vyer som väntar runt kröken och vilka minnen de
kommer att ge upphov till." Gunnarsson vågar dra de personliga paralleller mellan inre landskap
av olika slag och andra
humanvetenskaper, som vi behöver mer av i ett kulturellt otillfredsställande Sverige, idag: "Enligt religionfilosofen Mircea Eliade är trädet en av våra viktigaste universella och kollektiva symboler och arketyper och en sinnebild för 'kosmos, livet, ungdomen, odödligheten, visheten och för det absolut verkliga och heliga – det som bara gudarna representerar och äger' (Eliade 1968). (---) Visa mig ditt träd och jag skall säga dig vem du är – skulle man kunna säga." Landscape&Citizens sa då, 2006, och säger idag, 2009, att personliga beskrivningar, som Gunnarssons, när det gäller att i Sverige idag hitta tillbaka till - och se - de personliga landskapsskildringarna, de som grundas i djupa känslor av identitet, kunskap, solidaritet - och ansvar. Och som vidgar kulturens rum, när det gäller landskapet... Senast uppdaterad: 2009-06-26 - Därför landskapet!"Landskapet" ges i Landskapskonventionen :
"participation
is not a legally binding general principle for
all countries" och att man
därför måste "gradually integrate the aims of
the European
Landscape Convention with regard to public participation"
i de olika signatärernas regelverk. Skydd, förvaltning och planering är tre nyckelord i Konventionen. Denna kombination är tänkt att leda till nytänkande på en rad områden, t ex när det gäller att skapa jobb, men även när det gäller i Sverige ganska svårdiskuterade frågor som skapandet av identitet... Genom att bl a även nedgångna, skadade eller försummade landskapsområden - vardagslandskapet - framhålls i Konventionen, så kommer naturligtvis även miljöfrågorna in på ett naturligt sätt - utan att ta över hela perspektivet! Kanske menar vi idag, 2009, att det senare perspektivet t o m tillåtits skymma övriga... Men - på vad sätt skiljer sig ordet "landskap" i denna nya konvention, från hur de flesta av oss i Sverige redan är vana att se på landskapet? För den övervägande delen svenskar, från Lappland i norr till Skåne i söder, förblir väl "landskapet" först och främst de 24 traditionella "landskapen", som de flesta lärt om i skolan. Ett administrativt och kulturellt arv sedan medeltiden, bara... Det Landskapskonventionen lägger till denna gamla innebörd är en en rad nya och intressanta innebörder, som vi försöker ventilera på denna hemsida - både mer konkreta och mer abstrakta. Läs Den Europeiska landskapskonventionen (word-fil, 48 kb) och även det förklarande tillägget Explanatory Report, (word-fil, 82 kb, engelska; den senare ännu bara tillgänglig i officiell version i word-fil på engelska och franska). Djupast sätt handlar det ändå fortfarande om det landskap, som var och en av oss kan se framför sig, vare sig detta nu är ett exotiskt drömlandskap på andra sidan jordklotet, ett upphöjt alplandskap eller ett betydligt mera alldagligt sådant... ("vardagslandskap" eller "nedgånget landskap"). Det viktiga i konventionens sammanhang är att det är människor, du eller jag, som ser det. Och, helst, en samhällsgemenskap av myndiga medborgare ... Upp Uppdaterat 2007-07-03 Vem betraktar vem?
 (Människan och räven - samma betraktare?) Det finns en tendens att vi isolerar vår blick,
fokuserar på vissa enskilda delar, istället för på
helheter (den fysiska basen, berg,
skog, andra hus...), eller biologisk mångfald... Hur ska vi då kunna se även andra, livsviktiga verkligheter, som t ex uttrycks i termer av "helhet", "medborgarskap", "regional identitet", "nationell identitet"? |
Foto: Projektledare från hela Sverige på möte i Stockholm, april 2006
© Kommittén för EU-DEBATT
